Min sanning...

Hmm...
Ibland skulle jag vilja vara lite mer blåögd och lite mer naiv. Inte ha upp min guard hela tiden och kanske bara låta vissa saker åka in genom ena örat och ut genom det andra. Men sidu nu är jag inte det.

Vi är alla olika och så är det bara. Vi har alla varit med om olika saker här i livet och av våra erfarenheter formar vi vår egen verklighet, vår värld och vår sanning. Tankar och känslor styr oss sedan till de handlingar vi för stunden tror är rätt. Det jag och så många andra ofta glömmer är att denna sanning inte är en sanning för oss alla. Min sanning är inte samma som din sanning. Jag behöver inte tycka precis som alla andra och jag kräver inte heller att alla andra skall tycka och tänka precis som jag.

Idag är det sju veckor sedan Saga bestämde sig för att börja sin resa ut. Min graviditet gick alltså två dagar över beräknad tid och förlossningen kan inte ha gått bättre. Vår underbara dotter mår som den prinsessa hon är. Växer så det knakar både på längden och på vågen. Jag började ta promenader två dagar efter förlossningen och ökade intensiteten sakta men säkert alltefter. Jag mådde bra och kände att det gick. Där - pang - kan jag spräcka första ballongen. "Du skall inte träna före du har varit på efterkontrollen (6-8veckor efter förlossning), mjölken kommer att sluta rinna". Nej, säger jag. För mig är detta bara löjligt. Lyssna på din kropp och känn dina gränser. Jag förstår att detta kan vara svårt om man aldrig gjort det tidigare eller om man aldrig tränat förr. Samma regel gäller ju för vilken person som helst. Jag säger att alla kan träna, men som nybörjare (eller gravid) så kan du ju inte tro att du skall kunna träna på samma sätt som någon som tränat hela livet.
Låt oss nu spräcka hål på denna gamla sanning som så många än idag väljer att gömma sig bakom. Det finns inget rätt eller fel när det kommer till våra kroppar. Det finns bara rätt för mig och fel för mig (...och i vissa fall är dessa fel bara fel just för stunden, haha).

Sanningar och verklighet. Min sanning är kanske inte samma som din. Ibland måst jag påminna mig om detta för att inte slå ner folk som flugor på stan. (Pang - andra ballongen - man blir inte automatiskt snäll och ödmjuk till allt efter att man fått barn.)

Jag väljer att lyssna på min kropp. Jag väljer än en gång att gå min väg och på mitt sätt. 

Här sitter jag, ännu svettig efter dagens pass. Hög på tanken av att jag imorgon äntligen skall få dra en klass.
Bröllops ToDo-listan på ena sidan och en kopp kaffe på andra. Snart ut och mata grisarna; våra nyaste familjemedlemmar. Helt fantastiska djur. Andas djupt in och tänker på var jag skulle vara idag ifall jag inte vågat ta chansen!

Tuta och kör!

När man känner att allt är möjligt skall man inte tveka. Bara tuta och köra! Jag har inget att förlora och just idag känner jag att allt kan hända! Here we go!

Idag är en sådan dag, en underbar ADHD-dag. Jag kunde göra vad som helst. Idéerna sprutar och jag känner att jag lever.

Börjar dagen med mitt sedvanliga morgonmål. Inget konstigt alls. Saga jollrar på, denhär gången på min axel, och jag dricker mitt kaffe i lugn och ro. Drömmer och njuter...lite för länge som vanligt. Kläderna på, amma, byta blöja, Bork till hagen och så iväg med Saga till rådgivningen.
Vår dotter växer så det knakar. Ännu en gång måst jag säga att det är bättre än bra att få barn i Finland. Vår "tant" på rådgivningen ser till att inte bara Saga får det hon behöver utan att även jag mår som jag skall. Vi bokar in nästa besök färdigt och allt är packat och klart.
Kysser Johan hejdå "ses på jobbet" och tio minuter senare stod jag och visade upp Saga på gymmet. Byter om, ammar och går upp till en tom gruppträningssal. Musiken spelar. Jag gör ett härligt träningspass tillsammans med min lilla dotter som lugnt sitter och tittar i sin stol. En sådan känsla.
Lunch med Johan och så hemåt. I bilen märker jag hur allt känns rätt idag. Alla känslor, alla tankar, allt. Känner mig sådär löjligt kär; överdrivet positiv, du vet, som en sådan person man ibland bara skulle vilja dänga i väggen.

Timmarna går och jag får så mycket gjort fastän det känns som om jag mest bara sitter och dricker kaffe.

Älskar mitt liv, älskar allt i mitt liv och just idag känns det som om jag lever det fullt ut!

Ingenting är statiskt...

Ingenting är statiskt. Inget är som förr och allt kan hända. Jag börjar förstå det mer och mer. Egentligen älskar jag den tanken. Det är både skrämmande och spännande på samma gång och mitt hjärta bultar hårt när jag skriver dessa ord.
Inget är statiskt. För vissa rullar dagarna på som de alltid gjort, viljan att ta in nytt kanske inte riktigt finns och tankar som "kan allt och vet allt" styr mer och mer. Jag kallar detta en grå och tråkig vardag och tror helt klart att detta slutar med en hel del trångsynta och negativa tankar. Själv vaknade jag ifrån denna gråa dimma den dag jag fick något att kämpa för. Visst hade jag det bra. Älskade mitt jobb, hade en fin bostad och en super kombo; men någonting fattades. Något viktigare än det vanliga "allt bra med dig?-snacket" Det var för lätt att skylla på andra, hitta ursäkter för mina dåliga beteenden och bara klanka ner på sig själv.

Var dag som går fylls vi av nya intryck och händelser som formar oss mentalt. Om vi alla har samma förutsättningar till ett lyckligt liv varför går då så många omkring i den gråa vardagen än idag? I mitt fall behövde jag något att kämpa för. En person som gav mig perspektiv. Ifrågasatt mina val och satt stop för mina onda tankar gentemot mig själv och andra och det beteende dessa tankar födde. Jag vaknade och valde att leva. Först då jag blev medveten om detta kunde jag börja forma mina egna mål. En tanke är bara en tanke tills vi själva ger liv åt den. Känslan av tillit gav mig styrka och självsäkerheten att våga tro; på kärlek, på att jag var värd den kärleken och att se förbi mina rädslor och lita på förändringen.

Varje gång jag tänker på det pirrar det till i hela kroppen. Känslan ger mig inte bara ett lyckorus, en våg av värme utan även ett sorts hopp. En tro på att allt löser sig, att våga lita på sig själv och att helheten kommer att visa sig förr eller senare.

Tänk att det kan gå så fort. Att allt kan vända på ett ögonblick. Där satt jag och drack kaffe, precis som vilken annan dag. Efter den koppen var inget sig likt.

Nu sitter jag här, ser hur min dotter ler i sömnen medan jag skriver ett nytt inlägg i den blogg jag aldrig skulle starta.

Säg aldrig aldrig!

Sluta aldrig tro på dig själv!

Fyll dina dagar med det som ger dig energi och följ dina drömmar!

Vi kanske inte ser helheten idag, men litar du på dig själv och din dröm kommer det att lösa sig!