Tankar...

Ljuset klättrar sakta upp över träden på andra sidan sjön. Här sitter jag, tyst och funderar. Lyssnar till husets ljud som blandas upp med miljoner tankar. Tänker på känslan jag hade igår kväll. Hur underbart varm jag blev då jag såg lyckan Johan kände då Saga sa sitt första ord. PA-pa! Helt otroligt att vi båda fick vara med och höra henne uttala ordet. Se hennes stolta min och hur hon aktivt sökte oss med blicken. Låter känslan sjunka in. Saga vaknar och vill ha sin tutt. Hon somnar om och jag går tillbaka till mitt kaffe. Nu funderar jag på natten; hur Saga sovit, hur Johan snarkat och hur Bork drömt. Drömde jag nåt? Tar en klunk till och vips flyttar tankarna till kaffet. Behöver köpa mer kaffe idag...och ägg! Undrar var hönorna värper just nu när jag inte hittar äggen. Hittar...stackars DonCarlos...borta. Jäkla örnar. Vem är det som bestämt att just de skall vara fridlysta!?! De finns ju mer än nog av dem! Aktivister! Dumma människor! Tänker på hjältarna som hade mer än otur då de skulle "rädda" en massa minkar och släppte ut dem. Lyckliga stod de där och såg på när de stackars befriade djuren sprang rakt in på ett fågelreservat!! Ja-hohho!! Ibland går hissen inte hela vägen upp!!

Stopp stanna där!!

På någon sekund har mina tankar passerat flera känslostadier och jag märker hur pulsen steg. Jag ser mina tankebanor som en resa med ett tåg. Du sitter som passagerare och kan välja att stiga av och på precis var som helst. Allt handlar om närvaro.

Vi tänker hela tiden, till och med utan att tänka på det. Vissa tankar kan vara tysta och långt borta medan andra kanske mer "på". 

Jag vill tro att vi själva väljer vilka tankar som får ta plats. En tanke är bara en tanke tills vi väljer att göra något mer av den. 

När jag tänkte på vår tupp som plötsligt en dag inte fanns bland de andra kände jag hur tanken fick ta plats och till och med väckte ilska och sorg i mig. Sorg för att vi förlorat en del av gården medan ilskan hängde i längre. Varför? Jo, för att jag lät tanken ta fart utan att hålla mig till sak. För inte var det ju aktivisterna som släppte ut minkarna på fågelreservatet i Kyrkslätt som tog livet av vår tupp!!! Men i mitt tanketåg blev det så! Så lätt är det att stiga av på fel hållplats. 

Om det engång är så enkelt måst man ju kunna vända på allt och stanna vid mer positiva tankar och lika lätt bygga på dem. Vi tänker omkring 65 000 tankar varje dag och till största del är dessa tankar negativa. Kan man då bita av de negativa och själv se tankebanan före den barkar tror jag att man också kan stanna och utveckla de positiva. 

Detta är något jag tänker på mer och mer just nu. Att välja vilka tankar som får ta plats och att själv kunna stänga av och vara aktivt närvarande. Det är så lätt att knäppa på TVn, datorn eller ta fram telefonen för att koppla bort allt det andra. Dock tror jag att vi då undermedvetet stimulerar oss och absolut inte slappnar av. Att vara närvarande och våga stänga av allt är svårt tycker jag. Att glömma telefonen hemma är ett prakt exempel, bara då märker jag hur löjligt fast jag är men hur skönt det kan vara att ta en kaffe på stan UTAN att vart femte sekund kolla om någon har ringt eller skrivit något. 

Jag tror att det är bra att bara vara ibland, att låta tankarna komma över en och då också lära sig att välja vilka tankar du gärna blåser liv i. För är vi aktivt närvarande märker vi också mönster, rutiner och vanor. Detta kan betyda mer än du tror. Är de alltid de negativa vi väljer kan det vara på tiden att bryta och gå vidare. Ingen nytta av att älta en tanke som bara är en tanke. Medan en positiv tanke om dig själv, din familj eller något annat kan leda till vad som helst. En tanke är bara en tanke; så välj då en hållplats där du mår bra och känner dig lycklig. 

"Att älska är att känna igen dig själv i en annan männsika"

 "Att älska är att känna igen dig själv i en annan människa"

-Eckerhart Tolle-

Att vara sig själv kan vara både skrämmande och utmanande. Vilken sida vill man visa upp och hur vill jag att människor skall tolka den jag vill vara. Är det alltid rätt att vara mig själv?
Jag har en stark tro att det är så, i alla situationer. Dock vet jag att jag behöver plocka fram olika sidor i mig själv som passar in i just den situation jag är i för stunden.
Om jag bara ser till mig själv nu så har jag dagar då jag är stark, vacker och positiv. Dessa dagar kan jag göra vad som helst och varje motgång känns som en underbar utmaning. Sedan kommer det stunder där jag känner mig allt annat än stark, vacker och positiv. Som tur är dessa stunder ganska långt ihopkopplade med en viss tidpunkt i månaden, dock ger det mig ingen ursäkt att klanka ner på varken mig själv eller någon annan dessa dagar.

Är det egentligen så viktigt att andra kan tolka dig och den du vill vara? 

Dig själv...jag vet vem jag är och vad jag står för till 100%. Dock kan jag ha mindre starka stunder som får mig att analysera sönder mina starka sidor. Stunder där jag inte litar på varken mig själv eller andra i min närhet. Stunder där jag inte känner igen mig själv...något jag inte tror jag är ensam om. Det är i dessa stunder vi behöver kunna se situationen för vad den är. Vi behöver veta att den peson vi har framför oss kanske tolkar och känner något helt annat än vad vi själv gör. Det betyder inte att vi behöver lägga undan våra egna tankar och känslor. Utan respektera att alla inte tänker precis som jag gör.

Läsa av andra, se andra människor för vem de är och i vilken sinnesstämning de är i. 

Att observera hur andra människor gör detta kan vara hur roligt som helst. Vissa personer tutar och kör på sitt. De varken ser eller hör att det finns andra människor i samma rum och deras "världar" är både störst och bäst. Ibland kan det till och med vara pinsamt att se hur respektlöst detta möte mellan två personer kan bli. 

De som bemästrar denna gåva, att läsa och tolka andra människor, tycker jag att det är ett nöje att följa med. Som ett vackert skådespel får den öppna personen alla att må bra, att trivas och känna sig säkra...i alla situationer. Är det något vi är födda med eller "är man bara så som person"?
För bara något år sedan trodde man att vi först vid fyraårsåldern förstod att alla inte tänker som vi själva. Idag vet vi att detta redan mognar fram vid 15 månaders åldern. Alltså är vi alla födda med gåvan att tolka varandra. Något jag tror finns och har utvecklats hos oss för att vi som människor skall överleva. De som sedan är bra på det har på ett eller annat sätt valt att utveckla den sidan. Jupp, jag tror att vi alla kan om vi fört lär oss att tolka oss själv och styra våra egna tankar. Är vi trygga i oss själva behöver vi ju inte trycka ner någon annan för att må bra! Vi är alla olika beroende på arv, miljö och de erfarenheter vi packat vår ryggsäck med fram tills idag. Dock tror jag att vår attityd till oss själva och andra spelar den största rollen i detta sociala skådespel vi lever i.
Jag skulle vilja skippa hela meningen om hur man behöver "hitta sig själv" och istället säga att "jag vill utveckla den jag är till ett starkare och bättre jag".

Grunden är den den är, men din attityd utgör vad du kan bli.

Min man, stunder gör han mig galen. Han tvingar mig att tänka till vilket gör att jag utvecklas och blir starkare. Jag älskar honom för den han är och för den jag känner att jag är med honom.

Ursäkter

Det finns ursäkter till allt...
Hittar vi inte dom hos oss själva i form av huvudvärk, trötthet, stress eller tidsbrist kan vi alltid skylla på andra som gjort något så vår dag inte blivit som vi planerat.
I alla mina år som personlig tränare har jag hört mängder av ursäkter gällande motion, kost och att hålla sig till sina mål. En del till och med så välformulerade att kunderna själv trodde de var sant. Jag kan än idag falla in i tanken vad gjorde jag fel...varför kunde jag inte motivera min kund att hålla sig till planen, till det mål som var själv valt??

Varför gör vi det?
Varför ger vi oss själva en ursäkt för att fortsätta leva i någon form av bubbla där vi helt enkelt gömmer oss från verkligheten?

Ursäkter är ju så mycket mer än de som är förknippade med träning och kost. Det kan vara allt från små saker som ett mail som behöver skrivas eller ett samtal som måst ringas. Dessa små saker kan vara enorma kliv vissa dagar för mig själv. Att städa eller bära upp tvätten är en annan sak jag lätt kan hitta ursäkter för. Men tyvärr är de saker som måst göras för att vårt hushåll skall fungera. De stora sakerna som hälsa och välmående kan ju bli aningen luddiga då ämnet ofta är känsloladdat från förr. Du har kanske försökt tidigare med mindre lyckat resultat vilket har lett till att du gett upp. Ursäkter och bekvämlighet tycker jag många gånger går hand i hand. Det kan kännas tungt och motigt att kliva ur sin bekvämlighetszon. Hur man mår i sig själv blir då lidande tror jag, för det är då pirr&gnäll-inställningen kopplas på. Spelar egentligen ingen roll, en ursäkt är en ursäkt och i längden gör den lika mycket skada.

Igår läste jag igen om hur övervikt och problem som hjärt-och kärlsjukdomar bara ökar i vårt samhälle. Ärligt känner jag att varje person som söker hjälp för dessa sjukdomar där övervikt tydligt är orsaken, först borde få hjälp med sin kost och ett vettigt träningsupplägg. Ett krav till och med.
Var har det gått så snett att man hellre äter en medicin än tar en promenad om dagen? Jag har hur många kunder som helst som kommit in för att "bara komma igång" eller "få mer energi" och någon månad senare kommer de in och berättar att de fått sluta med sina piller. Underbart. Den största belöningen någonsin skulle jag villa påstå. Ett liv. Ett friskare liv och bara genom små förändringar. 

Tyvärr tror jag att det dock är där skon klämmer; tron att allt måst förändras på en och samma gång. Det är de små förändringarna som gör de hållbara resultaten tror jag. Tar vi på oss för mycket på en gång tror jag att målet blir för suddigt. Att ändra kosten, träna dygnet runt och skyffla ut allt det som var "fel" tror jag inte håller i längden. Att hitta en nivå som passar just dig och sedan hålla dig till den strategin är nyckeln till allt. Men att göra det kan ta tid, det kommer att vara jobbigt och du kommer att få bakslag. Det är då igen du behöver lita på dig själv och din plan. Ändra inte upplägget bara för att du inte fått de önskade resultatet över en natt. Det finns ingen genväg, tyvärr! 

Precis som när du är nykär. När vi bestämt oss för en förändring och lagt upp ett mål känns allt strålande. Allt är möjligt, du är pigg och lycklig. Men "vardagen" kommer alltid att lura bakom knuten. Väljer du att bara ge upp då det blir lite jobbigare kommer du högst antagligen att göra så i alla situationer. Det är upp till dig själv att få planen att hålla...i allt! 

Jag säger såhär!

Sluta ge dig själv ursäkter. Sluta pirra och gnälla, för ärligt, när har någonting blivit bättre med sura miner?? Ta en promenad istället så lovar jag att du kommer att komma in piggare, utan huvudvärk och kanske till och med välja ett hälsosammare kvällsmål före du somnar och sedan sover lugnt och skönt.
Det är bara upp till dig själv att ta tag i saken. Det behöver varken kosta mer eller ta mer tid ur ditt fullspäckade schema för att ge dig själv det du förtjänar. Ärlighet och ett rakt och tydligt svar.

...o var din första tanke nu att det är mörkt ute när du kommit hem från jobbet och du då inte vill gå ut? Ja hohho, då vet du nog vad du skall göra! Köp en pannlampa och gå ut! Hitta lösningarna istället för problemen! Alla kan bara vi vill!

Att bryta tanken...

Klockan ringer och vaknar med en huvudvärk from hell. Ligger kvar en stund. Känns som om jag inte riktigt vet var jag är. Saga och Johan snarkar i kapp och jag sätter mig upp i sängen. Det är mörkt ute. Klockan är halv sex och det är dags för morgonmål. När jag sitter där känner jag hur jag ännu är kvar i en mindre positiv sinnesstämning. En dröm. Känslan kryper upp längs min ryggrad och det knyter sig i magen. Jag har ett val och jag vet att det är här och nu jag behöver bestämma mig. Bryta eller gå ut i köket och hämta stekspaden!?! Jag andas in och lämnar drömmen och känslan där den hör hemma...i mörkret.

Vilken fantastisk vinst än en gång. Jag valde att bryta den tanken som kunde ha förstört hela min morgon...och antagligen Johans också. För var gång detta fungerar klappar jag mig själv på axeln och vet att det går. Allt går bara jag vill det. Helt otroligt hur mycket man kan lära sig om sig själv. Det är aldrig försent att vända fokus och verkligen se sig själv i spegeln. För jag tror att det är precis just där allt börjar. Hos en själv. Vi kan peka finger till höger och vänster, gömma huvudet i sanden och leta ursäkter bäst vi vill. Men jag tror inte att vi då någonsin kommer att hitta ro. Att aldrig kunna göra fel eller misstag måste ju vara en fruktansvärd press. En press som jag tror leder till att man hittar lösningar som får en att för stunden må bättre. Klanka ner på andra eller ta ut sin ilska i fel situation.

Ingen annan kan göra det åt dig! Det är upp till var och en att ta tag i saken och ju snabbare man inser det desto snabbare kan man börja njuta av lugnet du skapar i dig själv. Vi är alla härliga och unika människor. Ibland måst vi bara jobba lite extra för att fatta det!

Medan doften av kaffet sprider sig i köket väcker jag resten av familjen. Än en gång sitter jag bara och myser.

Bortskämd och kär.

När Johan åkt på jobb bäddar jag ner Saga i vagnen och knyter löparskorna.

Jul-utmaningen är igång och jag är laddad som aldrig förr!

Hemma-mamma träning och kost

För mig har motivationen alltid varit en självklarhet, alla behöver träna. 

I många år var gymmet mitt andra, ibland till och med första hem. 

Tränade för att vara stark, för att orka med mitt jobb och för att jag inte hade så mycket annat. Den dag jag valde att börja träna för att tävla i MMA var början till något nytt. Det tog mig ett helt år att förstå skillnaden på att träna hårt och att träna smart. Den tiden hade jag bara mig själv och prioriterade allt därefter. Mat var något jag slängde i mig mellan kunder och pass; funktionen var det ända som räknades. Förändringen kom. Idag är prioriteringarna och mitt fokus på något mycket mer värdefullt. Hur jag lägger upp min dag styrs långt efter de rutiner jag vill hålla för Saga, Johans arbetstider eller tider då djuren skall få mat. En vardag hos någon som är hemma med barn antar jag.

Egen utveckling som människa, som partner och som mamma.  

Efter frukost lägger jag Saga i vagnen och går ut för att mata resten av familjen. Älskar att se till att alla får sitt och njuter av det faktum att vi inte slänger något i matväg mer; grisarna äter allt och lite till. Riktiga eko-grisar. De går ute året om och vi göder dem med bröd och kärlek. 

Saga somnar när hon sett att alla andra fått mat och ett lugn faller över gården. Här och nu börjat min tid. Egen tid för kaffe, mys eller träning. 4-5ggr/vecka väljer jag träning med kaffe. Lyxigt tycker jag. Har alltid lyft på hatten för den som hittar motivation och verkligen kan träna hemma så svetten sprutar och musklerna värker dagen efter. En sak jag själv haft svårt att motivera mig själv till eftersom min motivation alltid funnits på gymmet där jag haft någon att skrika på eller tävla med. 

När jag fick frågan om jag alls tränar mer valde jag att skriva detta inlägg om hur jag idag tänkt om och utmanar mig själv genom att till huvudsak träna hemma. Vill även lägga i en högre växel och köra full fart fram till jul. Kallar detta jul-utmaningen!

Målet är en starkare och mer energisk kvinna. Att hålla rutinen i en så hektisk tid som november/december kan vara utmanande nog eftersom vi lätt faller in i stress och annat onödigt just denna tid på året tror jag.
Kosten är aldrig ett problem i sig. Allt handlar om hur vi väljer att hantera förändringen. Ett mål och en plan. Vår livsstil är redan hälsosam och sund, men jag behöver inte äta onödigt ens på helgen. Jag tror inte på "ätardagar", blir varken mer pepp eller boostad som många hävdar att de blir. Följer mitt hemmamamma-kostupplägg som fungerat bra hittills; måtta med allt! Jag väljer precis vad jag vill äta och inte äta vilket ger utmaningen en extra krydda! Vill jag ha en pepparkaka eller en skål godis FÅR jag äta det...men frågan är OM jag vill!! Nu pratar jag inte om att banta eller att ALDRIG mer äta något onödigt, men har du någon funderat på hur mycket extra vi smäller i oss före jul? Allt godis, alla pepparkakor, glögg, vin etc? Det blir en hel del om man inte är på sin vakt skulle jag våga påstå. Klart och tydligt igen. Du väljer själv.

5ggr/vecka träning efter eget upplägg med den utrustning jag har hemma. 

Dag 1- Promenad/länk med vagnen (6km) + 4 x tabata med TRX

Dag 2- Promenad/länk med vagnen (6km) + 4 x tabata hopp (egen kropp)+ abs&ass baby

Dag 3- Promenad/länk med vagnen (6km) + 4 x tabata med TRX + 4 x överkropp KB

Dag 4- Promenad/länk med vagnen (6km) + KB cirkel + hopp/abs

Dag 5- Promenad/länk med vagnen (6km) + pilates a la Fan

Haka på om du vågar...inte ens 50 dagar!!

Ta ditt ansvar som förälder!

Efter frukost lägger jag Saga precis som vanligt. Bäddar ner henne i vagnen och hänger upp babyvakten ovanför.  

"Barnmisshandel" Skrattar lite tyst för mig själv och tänker på Asiaterna som inte förstod hur vi kunde ha våra barn ute och sova i kylan. 

Saga somnar direkt; den friska luften kombinerat med en lång hemresa och kusinbus en hel helg. Underbart. Häller upp en kopp kaffe till, tar min bok och kryper ner i sängen igen. Efter ett par minuter märker jag att tankarna är långt i från det jag läser och lägger ner boken. 

Barnmisshandel...

Jag bryr mig inte egentligen om hur vuxna lever sina liv; hur de äter och sköter sina kroppar. Vi har alla ett val att antingen ta hand om oss själva; äta och röra på oss så vi mår bra och orkar leva de liv vi valt att leva...eller sedan inte! 

MEN den dagen vi valde att skaffa barn valde vi även allt ansvar som kommer med det beslutet. Vårt levnadssätt, våra rutiner och våra tankar.

Hur tänker man som vuxen, som förälder om du har ett barn med kraftig övervikt och inte hjälper barnet att hitta rätt? "Men mitt barn är fullt nöjd och mår bra" jo, säkert det, men hur är det med ditt barns hälsa? Idag, imorgon och om tio år??

Varför ens ge ditt barn alternativ som du själv vet är skadligt för oss? För det är ju vad vi skall ge våra barn; alternativ. Alternativ som du som förälder valt. Inte är de våra barn som skall välja vad som skall stå på bordet! Klart att de då väljer något de "gillar", vem gör inte det?? Skulle jag inte veta bättre skulle jag också leva på glass, kanelbullar och ost. Så e de, men tur fattar jag att jag inte mår bra av det!

Nu råkar jag vara utbildad inom området men det tycker jag inte borde spela någon roll när det kommer till sunt förnuft. För jo, det är sunt förnuft att inte ge ditt barn en hög pommes, en korg friterade nuggets och läsk toppat med en stor glass om ditt barn helt klart redan väger 30kg för mycket!! Det är misshandel! För den övervikten kommer INTE från en sund "ibland äta onyttigt-livsstil"!!

Nej det ÄR inte ditt barn som handlar och nej det är inte ditt barn som skall behöva ta beslut om vad som skall serveras. När det kommer till en hälsosam livsstil måst jag säga att vi från dag ett fått de bästa förutsättningar. Det finns ingen ursäkt för en förälder i vårt välfärdsland tycker jag. Har nu i 9+6månader hört från rådgivningen (som finns där för alla) hur jag själv och Saga skall äta och aktiveras. Jag har blivit serverad kurser, infotillfällen och broschyrer full smetade med information om just detta. Hälsa för hela familjen. Det är upp till oss vuxna att läsa, lyssna och anpassa denna information till vår egen familj! Vårt ansvar! 

Genom att själv leva sunt, äta av allt MEN MED MÅTTA och framför allt röra på sig tror jag att vi kan lära våra barn detta! Sluta göra en sådan stor sak av det! Inte gjorde min mamma det heller och jag mår bra idag! 

Inte svälter ditt barn om hon/han inte vill äta den hemlagade mat du valt idag. Tänk efter!! 

Nej det är säkert inte lätt, men tror du verkligen att det blir lättare med åren om du inte kan säga nej idag och vara konsekvent? Tyvärr tror jag att vi gör oss själva en björntjänst om vi gör det! Barn behöver tydliga ramar och utan dem känner de sig förvirrade. Precis som alla andra förvirrade människor börjar de då söka lösningar och trycker på tills de får någon form av svar. Det är här vi som vuxna behöver vara vuxna och våga visa våra barn vad vi anser är rätt för just denna situation. Jag tycker inte att det är kärlek att bara ge efter för att underlätta och undvika en konflikt. Det ser jag som ett sätt att sopa ett återkommande problem under mattan...och någon dag kommer mattan att vara för liten för skiter du vill sopa bort! 

Jag tror att vi alla gör det bästa vi kan (vill ivarjefall tro så...) och med den kunskap vi har. Men igår kväll när jag kom ut ur skötrummet på bensinstationen och såg den lilla flickan trycka i sig sin "mat" ville jag bara gå fram till hennes föräldrar och fråga vad de tänkte. 

Jag tycker inte ett barn skall behöva banta eller ens tänka på sin vikt utan jag tycker att vi vuxna måst leva sunt för våra barns skull! Äta hälsosamt och röra på oss så att vi får energi på ett naturligt sätt. Har vi inte kunskap inom området behöver vi inse att vi då själva måst skaffa oss den. Det är vi som gör grunden för resten av deras liv. Jag vill ivarjefall försöka få Sagas grund så stark som möjligt.

Sunt betyder balans i livet, varken för mycket eller för lite, grunden till allt.