Lycka är att få le i tystnad!

Söndag morgon, ligger i sängen och funderar på helgen som varit och med ett fånigt leende på läpparna stiger jag upp och går ut till köket. Ställer mig vid diskbänken och tittar ut över sjön. Svanarna glider sakta förbi med sina små ungar och korna betar vass långt ut i vattnet. Kommer att bli en till underbar dag tänker jag tyst för mig själv och tittar in mot sovrummet där mina hjärtan snarkar i takt.

När kaffet runnit klart häller jag upp en kopp och sätter mig på soffan i köket. Känner hur jag andas med hela kroppen och sakta sakta glider jag längre ner för att till sist bli liggande rak lång på min härliga gamla kökssoffa. Knådar in får fällen under huvudet och slumrar till...drömmer, minns och njuter...
Som ur en dröm gick de där framför mig i skogen. Känner gräset slingra sig kring benen på mig. Solen tittar sagolikt fram mellan träden och allt var så lugnt, så skönt och precis så som jag för ett år sedan fantiserade att det skulle vara!

Minns hur jag då kunde hitta mig själv i en känsla av kärlek och stolthet. Hur nöjd jag var att få vara mamma till den vackraste flicka i hela världen och fru till den starkaste man jag känner! Jag tror att vi inte låter oss själva tänka på dessa saker tillräckligt ofta. För min del kan den tanken till och med bli för stor; ja, till och med lite skrämmande. För har man allt, har man även allt att förlora. Trycker bort det negativa som alltid kommer att finnas där med bara en mening. Skulle jag förlora allt nu kunde jag fortfarande leva på minnet av det som varit och vara lycklig i den tanken.

Att se Saga med Johan, höra hennes underbara glädje tjut på morgonen och se hur hennes ögon tindrade till är lycka för mig och för var dag älskar jag min Johan ännu mer för att han gett mig den fantastiska dotter vi har.
 

Det är något magiskt att se sitt barn vara lycklig...

och att få vara orsaken till den lyckan är mer än jag kan förstå.