En helt vanlig morgon...

Jag älskar att sitta kvar vid köksbordet efter att Johan åkt på jobb. Hela huset är tyst och jag dricker mitt kaffe, lite som i trans, stirrandes ut över gården.
Idag hade DonCarlos (tuppen) samlat ihop sin trupp och inspekterade ingången till åkern. Egentligen gör han inte så mycket utan ger tydliga order om hur hönsen skall leta mask och insekter. Plötsligt spänner han ut vingarna och tjurrusa mot dem. Dansen han gör runt den utvalde damen för stunden är obeskrivlig. En riktig hjälte. Inte rädd att ta för sig och visar med allt han äger och har att han är mannen i huset.

Tänk om människan också skulle vara så. Fanns inga OM eller MEN utan bara DO eller DON´T. Fantastiskt skulle det vara tycker jag. Rakt på sak och inget krångel där emellan. Jag tror att våra instinkter motiverar och ger oss drivkraft. En inre motivation vi alla har och som kommer fram undermedvetet lite nu och då.
En vilja jag tror fungerar som den starkaste resurs till allt vi gör. Drömma, planera och agera. Att våga se dig själv för den du är och visa för resten av världen att du duger. Sluta älta, ingen har någon nytta av det. Jag tror att alla skulle stråla av självsäkerhet och mod. Vi skulle inte behöva slå ner på varandra för att lyfta oss själva och all form av missförstånd skulle sakta men säkert förvinna. 

Låt ditt inre djur komma ut och luftas lite. Le med hela kroppen som en hund, njut av livet som en katt och var inte rädd för att få lite smuts under naglarna nu och då.

 Våga stå ut, våga vara dig själv och våga ta för dig!