En ny period har börjat.

Note to self: ta aldrig en paus i ditt skrivande! Blir ett vimmel av tankar och känslor som vill ut när du sedan tar dig tiden att skriva igen.

Tio veckor sedan Saga kom till världen och jag måst erkänna att jag ännu idag kan blir tårögd av att se på henne. Helt fantastiskt hur en så liten människa kan förändra så mycket. Jag trodde inte man kunde älska någon på detta sätt. Något som också skrämmer mig en smula eftersom att den känslan bara växer.

Under de veckor som gått har allt från tankar och känslor åkt upp och ner i en helt fantastisk bergochdalbana. 
De första veckorna var en tjock dimma av hormoner. Jag skiftade blixt snabbt mellan hysterisk lycka och världens krokodiltårar. Grät för att jag var glad, för att jag var orolig eller bara för att. Som tur gick det över och in i en lite lugnare period.
Tre veckor efter förlossningen kände jag mig "hel". Kunde börja träna igen vilket gjorde att de negativt laddade oros tankarna fick motstånd av endorfinerna som vimlade i kroppen. Lycka!
Vecka fyra och fem börjar oron släppa och jag kunde fokusera på planeringen av bröllopet. Tog dock inte många dagar så kände jag hur stressen för hela den biten börja krypa fram. Som med allt annat kommer känslorna med buller och bång ur mig, men släpper lika fort. Varje leende av Saga får mig att dra ner på tempot och njuta av stunden. Med en massa fan-anamma och en hjälpande hand från nära och kära går allt!!

Det underbara med att ha en massa djur och en stor gård är att jag snabbt lärde mig att ha Saga med över allt. "Finns inga ursäkter utan bara dålig planering" blev min nya slogan och gårdsvagnen laddade jag med allt från borrmaskin till trädgårdsspade. Allt tar lite extra tid nu och så är det bara.
Efter detta börjar allt rulla på. Håller mig till rutinerna vilket jag tror både jag och Saga mår bäst av. Det underlättar inte bara min vardag utan gör det också möjligt att planera och strukturera allt runt omkring. Saga växer så det knakar och utvecklar nya ljud och miner varje dag, något som ger otroligt med energi.

Tio veckor.
Detta blir mitt punkt på graviditet och förlossning. Har missat alla mammagrupp-träffar och kom på mig själv igår i bastun hur jag ifrågasatt mig själv för detta. Inte blir jag väl en sämre mamma för att jag inte varit med på dessa träffar? Nej det tror jag inte. Tillsammans med Johan gör vi det bästa vi kan. Fyller på varandras energi och njuter av varandra som aldrig förr.
Nu är det bara resten kvar då. Går min runda på gården och dricker mitt kaffe i solen.

Idag väljer jag att ta steget in i nästa kapitel.
Idag är början på resten av mitt liv!