Mamma eller inte mamma

Att ta ut glädje i förskott, våga visa att jag själv gjort något bra eller ge mig själv positiv feed-back har aldrig varit mina starka sidor. Visst har jag varit glad för saker och ting som hänt mig, men har inte riktigt våga ta ut någon glädje ifall att det skulle skita sig. Att räkna upp 10 scenarion som kan gå fel är inte något problem, men att våga lita fullt ut på att allt går bra har varit svårt. Släppa och bara njuta...

  Man skall inte ropa hej förrän man är över bäcken och så vidare...

För någon dag sedan fick jag en kommentar angående min rubrik på bloggen. Ordet "mamma" var det som blev fel. Jag är ju egentligen en blivande mamma, inte en mamma ännu. Något jag själv funderade över då jag skrev rubriken, men sedan valde att hålla kvar. Visste inte riktigt varför, men nu, efter ett par dagars grubblande är det löst.

Jag ser mig själv som en mamma, och väljer att både vara stolt och glad för det redan nu. Vet inte hur andra (blivande) mammor ser på detta, men jag väljer att tänka såhär. Att ta ut glädjen fullt ut,  visa upp magen som gör både mig och andra glada.

 Jag vet ju också att det kan ta slut vilken sekund som helst så varför inte...?
... är det inte så med allt?
Om jag från och med idag väljer att bara vara glad för det jag har, oavsett vad, kan det då egentligen vara fel? Vad är det värsta som kan hända? Jo, att jag varit glad och lycklig i ONÖDAN! Fruktansvärt eller hur?!?
Det finns ju fortfarande ingen garanti till någonting. Är det då inte ett bättre val att tänka så än att gå omkring och vara orolig, ängslig och aldrig riktigt våga se det vackra i saker och ting, bara för att det kan gå fel?
Vad som helst kan gå fel...när som helst.