Måndags fundering...

Måndag morgon.
Börjar som vilken annan dag som helst. Efter en lång natt med vad som kändes som oändligt många amningsgånger vaknar Saga i sin säng. Inte med skrik eller gråt utan med joller och skratt. Där ligger jag...inkurad under Johans täcke så nära man bara kommer och känner hur höstkylan fyllt rummet. Friskt och härligt att sova i men hemskt att stiga upp i.
Det är som Saga lockar mig med sitt söta läte och vips ligger även hon i vår säng. Efter tusen och en pussar toppat med "mammas älskling" stiger jag upp för att duka fram frukosten.

Mäter upp kaffe, lägger smör i pannan och dukar fram på bordet och känner hur nöjd jag är. Jag älskar att stiga upp före Johan, duka fram frukosten och sedan krypa ner i sängen och väcka honom. Bortskämd? Maby, men det är jag också.

Utan att någonsin reflektera över det har jag vuxit upp med "detta". Minns hur mysigt det var att komma ner i PJ´s till ett färdig dukat bord och ett kök fyllt av kärlek och värme. Mamma. Det fanns en mycket klar kvinnoroll i vår familj. Tror inte den var uttalad utan lite som hemma hos oss gjorde min mor som Napoleon och tog kronan åt sig själv. Ju mer jag funderar på saken desto klarar blir det. Jag tycker att det är vackert, kanske aningen gammalmodigt, men varför skulle allt behöva bli så "modernt"?

För mig behöver mannen inte städa, diska och laga mat för att jag skall känna att mitt liv skulle vara i balans. Snarare tvärtom. Jag tror att jag skulle känna mig okvinnlig och rent av onödig i mitt hem. Visst underlättar det ju min vardag om Johan gör mina sysslor, men gillar jag det? Nej absolut inte alla gånger. Jag tror att alla mammor bygger upp system för allt de gör och för att få allt gjort. Statistiken visar att en kvinna jobbar drygt 50% mer per dygn än en man. Jag tror dock inte att dessa timmar handlar om prestige utan mer om något som lämnat kvar sedan urminnes tid. Det är ju också bevisat att en kvinna blir mer attraherad av en man som kan ta del av hushållets alla delar men som till största del håller sig till "sina uppgifter". Vilket jag nog kan skriva under på. Kalla mig vad ni vill, men jag är min mammas dotter.

Ta hand om varandra säger man ju och så är det. 

Ganska klart och tydligt tycker jag! Behöver inte vara man och kvinna eller mor och dotter utan människa och människa. Jag tror att vi alla behöver någon att ta hand om och känna sig omhändertagen på ett eller annat sätt.

Far och dotter!