...och så kom vardagen; ensam hemma med Saga.Efter alla festligheter är det skönt att gå tillbaka till våra lallar-rutiner. Struktur i träningen och kosten.
Höst!
Kan ju egentligen inte ha det bättre. Mysmorgon med Saga, kaffe i solen och en runda med djuren före klockan är nio en helt vanlig torsdag.
Känns nästan lite för lyxigt och efter dagens runda in till stan känner jag mig motiverad som aldrig förr. Egen träning och babysim på samma dag. Spännande med Sagas första "hobby". Inte direkt självvalt men hon trivdes som fisken i vattnet.
Just nu går allt så fort. Saga vänder sig fritt, ligger och sprattlar på magen och blir otroligt frustrerad då hon inte kan ta sig till Bork. Underbart att följa med, varje dag något nytt.
Dock märker jag att Saga inte är ensam i sin utveckling. Nya mamma-sidor kryper fram lite här och lite där just nu både på gott och ont skulle jag våga påstå.
Första tecknet var då jag skulle skicka in anmälan för babysimmet. Märkte ett nästan desperat beteende och att "dendär" mamman kröp fram. Jaha, tänkte jag för mig själv...då har det börjat!
Andra tecknet var idag på babysimmet.
Högt och tydligt berättar jag vad min dotter heter och svarar även på frågorna instruktören frågar gruppen. Jag var så ivrig att komma igång så skulle säkert ha tagit över hela lektionen om inte instruktören startat på utsatt tid. Väl i bassängen märker jag hur jag snällt sjunger med till varje låt...vilket ingen annan gjorde. Känner mig löjlig i en nanosekund men så plötsligt hör jag hur Saga "sjunger" med. Precis, det var därför jag sjöng. Skiter i att jag ser löjlig ut och högst antagligen låter som en skadskjuten kråka. Det var för att Saga skulle höra sången bättre.
Var imponerad måst jag erkänna. Inte bara för Sagas prestation utan även för min egen. Jag kände att min förmåga att snabbt lösa "city-problem" var på topp och att jag nu är 100% i min mammaroll.
Strålande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar