Namngivning och bröllop...

 

Beskriver Sagas namngivning med ett starkt ord; magi. Det lugn som uppstod på Fredriksholm då vi klev ut på ängen är obeskrivligt.

Saga Wilda Ulvbane. 

Då spaden lades i marken för Sagas träd vaknade vinden och virvlande fylldes luften av nytt liv. Magiskt.
Musiken spelade och till och med jag kunde varva ner. Vi höjde en skål för Saga som sov så söt genom hela sin fest.

Har inte riktigt förstått det än.
Allt gick så fort. Huset fylldes av släkt och vänner. Så mycket kärlek och så mycket vilja. Alla samlades och jobbade för samma mål.  

Stress och oro har aldrig varit mina vänner, och tyvärr kunde jag inte tygla mina känslor alla gånger under resans gång. Vissa stunder tror jag att de mer än gärna skulle ha vridit nacken av mig, en sann Bridezilla. Men otroligt nog såg alla igenom det.
När natten kom låg jag och Johan och reflekterade över dagen som gått... fanns inget annat än tacksamma tankar. Vad skulle vi ha gjort utan vår otroliga släkt?
Helt fantastiskt. Kan inte säg annat. Att ge det dyraste av allt; tid och tålamod.



Idag, en vecka senare, känns allt som en dröm. En underbar dröm...tänk att så många kom för att fira oss.

Släpper min guard mer och mer för att lova mig själv att med ett öppet sinne stiga in i denna nya period. Augusti swoscha förbi och över en natt klädde naturen om till det vackraste den har. 

Hösten. 

Alla färger, dofter och läten. 

Att bara få gå i skogen och ta del av allt ser jag som en rikedom. Jag älskar hur Saga nyfiket tar in allt omkring sig och hur underbart lugnt hon kan sitta och dofta på vinden. För mig betyder hösten något nytt, något vackert och mysigt. Planerar dagen med iver i kroppen. Ett nytt steg i rätt riktning...som Fru Lindström.