I denna blogg skriver jag om mitt liv som kvinna, träningstoka och lantlolla. Mina tankar kring mitt liv och de val jag gör för att leva det! Jag anser att ärlighet varar längst och att vi genom att visa respekt får respekt. Allt handlar om val och attityder!
tisdag 8 oktober 2013
En lugn stund...
Morgonträningen gjord, kaffet drucket och djuren matade. Ligger på en filt i vardagsrummet och lyssnar på musik med Saga. Hon övar och övar, stannar upp och tittar på mig med sina stora ögon och skrattar så tutten trillar ut. Vi packar ihop, kokar gröt och så var det dags för en tupplur. Saga rullar en stund omkring i sängen för att lägga sig till ro på rygg. Hon drar upp fötterna, smakar på sina tår och "pratar" med en lugn stämma.
Plötsligt stannar hon upp. "Hand" säger jag med mjuk röst. Finger för finger inspekterar hon och det är som om jag hör vad hon tänker. Där ligger jag bredvid henne i vår säng och ler. Tänk om vi vuxna kunde se på oss själva på detta sätt! Tänk om vi ännu hade den förmågan att inte döma utan att bara se och nyfiket beundra.
Händerna sjunker sakta neråt, andetagen blir lugnare och lugnare och hon sover.
Ligger kvar en stund, andas djupt in och låter tanken ta fart.
När blir man så hård mot sig själv...och till vilken nytta?
Jag ser hur Saga var dag vakna med ett leende. Hon kämpar för att vända sig på mage, hasa sig upp, greppa kanten i sängen för att få en glimt över kanten. Det underbaraste glädjeskriket som på en sekund fyller hela henne. Hon lever! Fullt ut, varje dag. Idag skrivs det om hur man skall hitta sin lycka, följa sina drömmar och bara leva. Det är nästan som en trend tycker jag ibland. Ju mer dalai lama citat du kan desto gladare är du. Men när slutade vi leva? Varför inte mota Olle vid grind istället för att göra upp en plan om hur man skall bygga upp systemet då det kraschat?
Jag vill vara mig själv; ärlig och öppen. Jag vill sluta älta och haka upp mig på bagateller. Jag vill också vakna upp och inte bara tänka att dagen kommer att bli bra utan till och med känna det. Jag vill se varje steg jag tar som en möjlighet och ta varje utmaning som en chans till förbättring.
Mina sömnlösa nätter är över. Att bestämma sig är det mest lugnande jag vet. Att ha en plan och bara våga ta steget ut. Bära eller brista, spelar ingen roll. Jag vill leva som jag lär.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar