"Man får som man sår"

Ålrajt people!
Dags att se saker och ting för vad de är.

 Hur vi väljer att leva våra liv är upp till var och en. Varifrån tanken ursprungligen härstammar spelar inte så stor roll, eftersom det i slutändan alltid är du själv som väljer att blåsa liv i den.
Jag tror mer och mer att "man får som man sår" som min kära vän från Island säger. 



Respekterar du dig själv och andra kommer du att känna samma respekt tillbaka men kastar du skit på någon tillräckligt länge så kommer du med stor sannolikhet att få skit tillbaka någon vacker dag.
Val, vi har alla ett val. Den dagen du förstår att valet är ditt och verkligen kan anamma den tanken. Den dagen kommer du att kunna leva ditt liv fullt ut.
Jag har nu i snart 4år jobbat med denna tanke. Att se saker och ting för vad de är, att lyssna klart och sedan utan att döma ta till sig det sagda ordet. Att vara mästare i att "läsa mellan raderna" är ingen merit då tankarna oftast drar åt det negativa hållet. Ibland önskar jag att jag inte var så otroligt kvinnlig när det kom till att se sig själv. Men jag tror fortfarande att det är mitt val. Mitt val att lära mig själv se mina svaga punkter och jobba för att stärka mitt inre. Mitt val!

Vilken religion du har och vilken bakgrund du kommer ifrån banar såklart väg för både attityder och värderingar. Hör inte allt för ofta om människor som tar upp hur lyckliga de var som barn och därför de fått sina dröm jobb och hittat kärleken. Tyvärr tar folk upp sin bakgrund som en ursäkt tycker jag. En ursäkt som skulle stöda deras dåliga beteende och ovanor de själva valt att fortsätta bana in. Jag anser att det kanske är förklaring på allt från vanor till beteenden, men det är absolut ingen ursäkt! Den dagen vi väljer att bli vuxna väljer vi även att ta del av allt det ansvar som kommer på köpet och som med allt annat här i livet så är det kanske inte alltid roligt. Men även här tycker jag inte att det ger någon en ursäkt att bete sig hur som helst eftersom det är vi själva som styr över dessa tankar...om vi bara väljer att se det så!

Varför skriver jag denna blogg?
Jo för att jag skall få ut tankarna på ett sätt som inte stör någon. Vi har alla ett val att gå in och läsa det vi vill läsa. Mina åsikter, mina sanningar.
Jag har varken mer eller mindre problem än någon annan i vårt samhälle. Jag har en familj jag älskar, en man som förstår mig, ett hem som ger mig trygghet och värme och jag älskar av att ha det så. Lånet på banken, alla "måsten" med djuren och gården ser jag inte som ett problem utan som ett val jag tagit och står fast vid. Jag får träna, umgås med vänner och njuta av livet varje dag, precis som vilken annan människa i världen. Jag har alltså allt jag behöver och lite till.
Jag har valt att öppna upp mitt liv i denna blogg. Jag berättar om det som både får mig att skratta men också gör mig ledsen. Igen mitt val, betyder ju dock inte att jag mår sämre än någon annan bara för att jag vågar säga det högt!
Började med min graviditet, min träning under den och tankarna som mer eller mindre var över allt då. Förlossningen och den första tid med en ny människa. Tankar kring bröllop och stressen som föddes kring det. Jag skriver om kärlek och lycka men också om ilska och sorg. Allt det som gör att livet är värt att leva. Det gör mig inte till en ilsken eller sorgsen person. Jag tror inte att vi bara har underbara solskensdagar och jag tro inte heller att det är bra att gå omkring och tro att man ständigt måst vara sprudlande glad eller strålande lycklig. För är det egentligen så att då vi inte ler och skrattar så är vi ledsna och olyckliga?

Jag skriver om allt detta för att lyfta fram sådant jag kämpar med. Tankar och ovanor jag valt att jobba bort. Och kanske på samma gång kan visa och ge hopp till andra att det går bara man vill.
Vi är så mycket starkare än vi tror. Vågar vi välja oss själva, våra familjer och våra drömmar framför en massa måsten tror jag att vi kan leva ett mer öppet och ärligt liv. Det behöver inte alltid vara så fint, det behöver inte alltid bli som du planerat men känns det rätt så är det rätt! Våga, våga, våga! Mitt mantra från den stund Johan vågade visa mig sina känslor. Han vågade släppa allt det som var tryggt och säkert för att följa sitt hjärta in i en virvlande storm av känslor. Det har inte varit lätt alla gånger då rädslor tänkt ta över, men då två hjärtan längtar efter samma sak skall man följa. Något jag är otroligt tacksam över. Detta har gjort att jag fick något större att kämpa för.  En iver som gjort att jag velat jobba med de mörka tankar som hindrat mig från att leva fullt ut. En motivation för att vara mitt bästa jag.