Efter en härlig helg med sol, träning och ladugårdshäng vaknar jag utvilad och nöjd. Äntligen, viskar jag sakta i öra på Johan efter en natt av sömn. Med en varm blick ser han på mig och kysser mig som först gången.
Förändringensvind smeker försiktigt och jag känner hur jag sakta men säkert ger efter. Ett liv i ständig rörelse, bara början av en lång resa.
Minns hur magen började växa och vi gick med en obeskrivlig förväntan. Och redan då förstod jag att det i den vackraste förväntan alltid lurade mörker någonstans nära. En oro som pendlade upp och ner på käslobanan och som jag idag vet bara var början till förändringen. Bara en början till det nya liv vi valt att leva idag. Ett liv jag inte skulle byta ut för något i världen!
Min prioriteringslista ändrar var dag och måst erkänna att det tagit mig ett år att helt och hållet släppa mitt gamla jag. Ett jag där jag satt som en spelbricka i sista vagnen på ett tåg som bara åkte omkring för att vara andra tillags. Idag har jag klivit av det tåget och tar utmaningarna som de kommer. Jag är min egen lyckassmed och njuter av den tanken. Lär mig var dag något nytt och känner hur jag utvecklas som person bara därför. Ständig utveckling! Något jag idag ser som en möjlighet till vad som helst. Precis som då det lilla fröet började gro i mig och nio månader senare visade sig vara den vackraste blomma i världen. Helt otroligt!
Allt förändrades.
Mina tankar, min kropp och mitt sett att se på livet. Att få vara en del av hela den processen är stor. Tittar tillbaka och njuter av att vi kommit så långt på så kort tid.
Idag, ett år senare kan jag med handen på hjärtat säga att jag inte skulle byta ut en sekund av det år som gått. Varje utmaning, stor som liten, har gjort våra band bara tightare. Ett lugnare och starkare par för att vi valt att satsa och jobba på vår kärlek.
Tillsammans har vi skapat den underbaraste människa som ständigt växer och utvecklas. Precis som allt annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar