Otåligt tittar jag ner på magen och viskar tyst ...du får nog kan komma ut tidigare om du vill!
För var dag blir jag allt starkare i mina tankar kring förlossningen och tiden efter.
Känns inte som något skrämmande. Tankarna är på rätt och jag är mer nyfiken och tar allt som en stor utmaning.
Fokus håller jag på det naturliga, det självklara. Smärtan kommer att vara extrem men den hör till och har sina orsaker. Detta hjälper mig att hålla tankarna i styr. Finns det en förklaring till varför jag har ont så kan jag bita ihop igenom den smärtan tror jag.
Lite så fungerar jag i allt. Får jag en vettig förklaring till saker och ting så kan jag hantera problemet eller situationen på ett helt annat sätt; för finns det något värre än att inte veta!?!
En kund sa idag att han tror graviditet och att få barn är den bästa utbildning en kvinna kan få. Min första tanke var, vad fan vet du egentligen om den saken, men efter att preggo-ilskan gick över höll jag faktiskt med. Han satt ord på det jag tänkt. Att lära sig ta ansvar, att lära känna sig själv och sin kropp på en helt ny plan och att acceptera sitt liv och förändringen i det.
Klockrent. Den skolan kan jag känna att jag gått i och utvecklas jämt och ständigt där efter. Tar mer tid, ansvaret känns bra och börjar lära mig själv sortera i tankarna.
...för vad är viktigt egentligen?
För mig är det att få älska, att vara älskad och att känna mig behövd!
Så fungerar jag oxå, om jag vet varför det gör ont så går det bra! därav två förlossningar utan smärtstillande! :) men alla är vi olika, o såockså alla förlossningar.. men jag tror ni klarar det galant! Fokusera på andningen, dyk in i dig själv, det var allt som behövdes! kul med en inspirerande blogg! :) O lycka till till er!
SvaraRadera