Vaknar i ett ryck "tänk om" vill jag ropa . Smeker Johan lätt över kinden och viskar att jag smyger ut till fåren. Bläck är sprickfärdig och jag vill vara på plats ifall hon behöver hjälp vid lammningen.
Tänk att vi lever såhär, ler jag för mig själv och fyller två hinkar med vatten och går ut till ladugården. När jag gett fåren vatten och fyllt på med gräs och kraftfoder går jag tillbaka mot huset. Inget ännu idag. Men snart...riktigt snart. Aallt är tyst och mörkt.
Efter ett år hemma i lala-land är det dags att damma av min inre sadist och börja jobba. Sakta men säkert, bit för bit. Ivern bubblar i mig och hjärtat slår ett extra slag när jag tänker på alla möjligheter som bara väntar att bli nyttjade!
Våga drömma, våga agera och våga stå för det du tror på!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar