Sorg, ilska och frågor!

Vi sitter tysta vid matbordet...Johan jobbar och jag flippar från sida till sida på internet. Läser artiklar om träning, djur, barn och sjukdomar...allt huller om buller.
Ögonen blir mindre men jag fortsätter läsa. Har hamnat in på en sida där en kvinna beskriver sin sorg över sina förlorade barn. Jag känner hur det knyter sig i magen. Tyst läser jag vidare, vill inte visa att jag är ledsen. Jag vill inte vara ledsen, men kan inte sluta läsa. Stiger upp och går in till Saga som ligger och sover. Böjer mig ner över henne och kysser henne. Inte ens i den mörkaste mardröm kunde jag föreställa mig vad kvinnan i texten kände. Jag vet inte om det vore bättre att inte förstå...skulle man tappa vettet eller kunde man gå vidare? Jag vill inte ens veta. Jag vill inte förstå. Jag vill inte tänka den tanken.

Går tillbaka in till Johan.
Jag mår illa.

Kan inte sluta tänka på kvinna. Känner hennes sorg och jag gråter.

Tänker på allt som händer runtom oss och vill bara skrika. Känslan blir starkare och plötsligt är jag arg på allt och alla. Är arg för att kvinnan förlorat sina barn. Är arg på människor som kastar bort sina liv och är arg på att jag inte kan påverka. Hur kan vi leva såhär?
Som om det inte var nog med sjukdomar, olyckor eller andra hemskheter som kan ta dom vi älskar ifrån oss. Läser om våldtäkt efter våldtäkt. Ord mot ord och självklarheter som sönder vrids av det system vi lever i idag. Jag mår illa varje gång jag hör hur en ungdom tagit sitt liv på grund av mobbning. Tänker tillbaka då jag själv var en av dem som stod och skrattade. Skulle vi någonsin ha tagit det så långt? Skulle vi ha varit så kalla att vi kunnat uttala ord som skulle ha fått någon att ta sitt liv. Jag vill inte tro det!
Jag minns hur jag skämdes då vi blev satta på plats. Denna sortens skam finns tydligt inte hos alla. Moral och respekt, finns det ens mer?
Vad händer då man inte vet var gränserna går? Jo, de testas tills någon säger stopp! Men om ingen gör det? Vad är det vi lär ut till de yngre generationerna om detta? Var har det gått fel??

Jag sitter här i mitt trygga hem, framför min dator. Mitt te har kallnat. Mina händer darrar. Från sorg till ilska. Vad skulle jag göra om det var mitt barn? Vad skulle jag göra om det var Saga de skrev om? Fråga inte...du vill inte veta, tänker jag tyst för mig själv! Jag kan inte skydda henne från världens faror, men jag kommer helt klart att försöka!  

Lantis med fananamma!

Efter en underbar helg i den vackraste miljö kan jag inget annat än kalla mig lycklig. 

 "Lyckligt lottad, nu har vi en sådan tur!"...greppar denna tanke och biter av banan direkt!

Handlar det egentligen om tur eller skapar man sin egen lycka? För mig har denna tanke sakta men säkert ändrat från en negativ sida där jag ofta kunde falla in i "tur och oturs-tänket" till en mer positiv och stark tanke om att vi alla skapar vår egen väg fram i livet.
Ju mer jag funderar på ordet tur desto mer negativt blir ordet. För har vi tur, så måste det också finnas en otur. Det betyder ju att jag haft "tur" i hela mitt liv. Vuxit upp i en kärleksfull och varm familj. Haft tur i att få det jobb jag älskar, hittat den man jag älskar och som älskar mig. Vi hade tur att vi hittade vår dröm gård och till på köpet tur att vi kunde få barn. Men kan denna tur ta slut? I mina tankefällor blir detta riktigt fel. Har jag haft tur hela mitt liv så kan denna tur ta slut. Alltså kommer det att sluta illa!
Att inte våga se sin lycka för att rädslorna kanske lurar bakom nästa hörn tycker jag själv är bortkastat, men ack så svårt att bemästra alla gånger.
Jag väljer istället att se mitt liv som ett resultat av alla de val jag tagit. Allt det som hänt fram tills idag är det som format mig som person. Det som skapat den kvinna som idag kan kalla sig mamma, fru och en stark lantlolla. Den tanken stärker mig något fruktansvärt. Livsglädje och självkänsla. I framtiden finns bara möjligheter. Vågar jag se det så i alla ögonblick, påminna mig själv om att jag inte kan styra över morgondagen så kommer även den rädslan att försvinna sakta men säkert!

Ju mer vi har desto mer kan vi förlora.  

En elak tanke som ibland dyker upp om nätterna. Och så är det. Ju mer vi har desto mer kan vi förlora. Men vågar vi aldrig satsa så har vi redan förlorat. Precis som då solen sakta spricker fram genom regnmolnen och värmer allt den rör. Precis så känns det att vinna över en tanke. Ett lugn, ett steg i rätt riktning och den största vinsten någonsin. Att välja att se det vi har idag, det som betyder mest och välja att njuta av det! 
Sitter på berget och ser ut över sjön. Saga hänger i bärselen och blåser bubblor med munnen, så lugn och harmonisk. Borrar in mitt ansikte i hennes nacke och vi myser en stund till i solnedgången före kvällsgröten skall intas.

Idag är en ny dag och valet är ditt! 

Hur vill du må idag och vilken dröm väljer du att förverkliga. 

Ta chansen att njuta, krama någon en extra gång och ta inget för givet!

 Att välja själv, bara för att vi kan!

Fredagsmotivation

Frågor som "vad är viktigt?" och "vad vill jag få ut av denna dag?" kan låta kryptiska och i fel tidpunkt (...oh, let´s say...PMS!!) till och med få någon att flippa. Men om du tar dig en stund och funderar så kanske dessa frågor gör skillnad!

Sitter vid köksbordet och dricker mitt kaffe som vilken annan morgon som helst. Solen kryper sakta fram över sjön och hönsen rekognoserar gården för fullt.

Vad är det som motiverar oss till att göra det vi gör? Vad får dig att stiga upp på morgonen och ta dig dit du skall? Gör du detta med ett leende i hjärtat eller med en tyngd på axlarna?

Vad motiverar dig?

För mig handlar motivation om något som kommer inifrån. Respekt och gemenskap. Är du ensam om målet behöver du respektera dig själv och känna att ditt mål kommer att göra nytta.

Inom träningen har det alltid varit utmaningen som hållit min motivation glödande. Tävlingsmoment och viljan att bli starkare och bättre. Mitt mål är något helt annat just nu. Att bygga upp kroppen efter en graviditet ser jag som livsviktigt. Njuter av varje pass och känner att styrkan finns; på ett helt nytt sätt. Upplägg och piskan behöver vara extra hårda eftersom det bara är jag själv som håller koll på resultaten. Resultaten som behöver få vara nog just nu.

För mig handlar allt alltså om känslan. 

Jag har aldrig varit den som motiveras av lön eller olika bonusar inom arbetslivet. Har kommit hem från arbetsintervjuer och inte haft en aning om lönen. Dumt? Säkert många gånger, men för mig har det funnits något som väger mer. En känsla av att höra ihop, att jobba för ett gemensamt mål och att tro på sin uppgift är något av det viktigaste för mig. Är det sedan att tömma den där diskmaskinen, ändra ett beteende eller att ro hem ett stort projekt. Vad än målet är tror jag att man måst se ett syfte i varje steg man tar. 

Med ett tydligt mål och ett syfte som skapar vilja tror jag att vi kan nå vilka resultat som helst.

Jag måst gång på gång gå tillbaka till mitt mål och påminna mig själv om syftet. Att stänga av fighten i mig och se målet för vad det är just nu har varit en sann utmaning.

Jag behöver inte träna 2-3gånger per dag mer för att vara nöjd. Njuter av att jag ännu kan ta samma vikter i gymmet som jag gjorde för ett år sedan och den vetskapen lugnar det behovet. Det är inte målet just nu.

Jag vill vara en stark mamma för Saga, jag vill vara en munter fru för Johan och jag vill såklart se bra ut naken.

Svårare än så är det inte!

Dricker upp mitt kaffe och i samma ögonblick hör jag hur Kelly Rowland sjunger "shake them haters off" i radion...ler med hela kroppen!
Helg och höst! Kan det bli bättre?!?

1,2,3...

Att drömma är steg nummer ett!

Steg två tar du sekunden du bestämt dig.

När du ser din plan och är villig att göra din förändring lyssnar då bara till ditt hjärta...

...tre, fyra och fem.

 

Sitter med en hickande dotter i famnen och ser hur regnet öser ner. Musiken spelar på i köket och jag har ett pirr i kroppen som längtar ut. Har stigit av bergochdalbanan av känslor och känner hur saker och ting börjar landa...igen! Massor av nytt både på gott och ont. Trötthet blandat med förväntansfull iver kan vara en knepig kombination. Ivarjefall om man är en kontrollfreak som jag! Tar det som en utmaning och utvecklas hand i hand med Saga varje dag. Spännande och nyttigt! 

Hur mycket har inte hänt bara på dessa fem månader tillsammans med henne. Helt otroligt! 

Planerar min efterlängtade söndagssklass och känner hur hela kroppen njuter. Skriver ner upplägget i minnet, lägger Saga i vagnen och knyter mina five-fingers. Ut! Det har slutat regna och hemmaträningen fortsätter! 

Steg ett är taget!

Nya drömmar, mål och projekt som bara väntar på att få verkställas.

Steg två är på gång! Lita på att känslan är rätt nu! 

Måndags fundering...

Måndag morgon.
Börjar som vilken annan dag som helst. Efter en lång natt med vad som kändes som oändligt många amningsgånger vaknar Saga i sin säng. Inte med skrik eller gråt utan med joller och skratt. Där ligger jag...inkurad under Johans täcke så nära man bara kommer och känner hur höstkylan fyllt rummet. Friskt och härligt att sova i men hemskt att stiga upp i.
Det är som Saga lockar mig med sitt söta läte och vips ligger även hon i vår säng. Efter tusen och en pussar toppat med "mammas älskling" stiger jag upp för att duka fram frukosten.

Mäter upp kaffe, lägger smör i pannan och dukar fram på bordet och känner hur nöjd jag är. Jag älskar att stiga upp före Johan, duka fram frukosten och sedan krypa ner i sängen och väcka honom. Bortskämd? Maby, men det är jag också.

Utan att någonsin reflektera över det har jag vuxit upp med "detta". Minns hur mysigt det var att komma ner i PJ´s till ett färdig dukat bord och ett kök fyllt av kärlek och värme. Mamma. Det fanns en mycket klar kvinnoroll i vår familj. Tror inte den var uttalad utan lite som hemma hos oss gjorde min mor som Napoleon och tog kronan åt sig själv. Ju mer jag funderar på saken desto klarar blir det. Jag tycker att det är vackert, kanske aningen gammalmodigt, men varför skulle allt behöva bli så "modernt"?

För mig behöver mannen inte städa, diska och laga mat för att jag skall känna att mitt liv skulle vara i balans. Snarare tvärtom. Jag tror att jag skulle känna mig okvinnlig och rent av onödig i mitt hem. Visst underlättar det ju min vardag om Johan gör mina sysslor, men gillar jag det? Nej absolut inte alla gånger. Jag tror att alla mammor bygger upp system för allt de gör och för att få allt gjort. Statistiken visar att en kvinna jobbar drygt 50% mer per dygn än en man. Jag tror dock inte att dessa timmar handlar om prestige utan mer om något som lämnat kvar sedan urminnes tid. Det är ju också bevisat att en kvinna blir mer attraherad av en man som kan ta del av hushållets alla delar men som till största del håller sig till "sina uppgifter". Vilket jag nog kan skriva under på. Kalla mig vad ni vill, men jag är min mammas dotter.

Ta hand om varandra säger man ju och så är det. 

Ganska klart och tydligt tycker jag! Behöver inte vara man och kvinna eller mor och dotter utan människa och människa. Jag tror att vi alla behöver någon att ta hand om och känna sig omhändertagen på ett eller annat sätt.

Far och dotter!

Mer bilder från bröllopet

24 augusti 2013

Middag och dans på åkern

Bork tar emot gästerna

Min fina mamma :)

Brudarna från stan

Snart, snart...

Lilla Saga med sin fina moster Karolin.

...han som väntar på något gott...

Männen i mitt liv!

Lägg till bildtext

OU-YES!

Kära pappa höll tal!

Lägg till bildtext

Min fantastiska syster Josefin

Mamsar o papsar

Herr & fru Lindström

Lägg till bildtext

Bästa ToastMaster ever, farbro Matte.

BrünHilda på spettet

Vardag i vårt hus!

Enkelt och vackert.

En sådan morgon.
Ser hur svan paret sakta glider fram ur dimman ute på sjön...så stilla, så lugnt.
När vi ätit klart åker Johan på jobb. Jag häller upp mer kaffe och lägger på musik i köket. Från sovrummet hörs de sötaste snarkningar och Hans Zimmers toner fyller huset på det mest behagliga sätt.

Idag känner jag det gamla lugnet.
Som om en tyngt lättat var det dags att släppa och gå vidare. Min kropp är trött, musklerna svider men tankarna är på rätt. Allt kommer att lösa sig.
När skall jag lära mig att saker och ting inte behöver ältas sönder, funderar jag för mig själv men släpper tanken lika snabbt och myser ner mig i min kaffekopp. Viljan finns och valet är mitt.

Tror att den skönaste känsla jag vet är då något blir klart. Då grund planen är satt och jag kan andas ut. Det är i den stund jag låter mina drömmar ta fart. Fantasin får flöda fritt och på samma gång sprider sig lugnet i hela min kropp. Ordning i kaoset kan man säga. Det är något av det bästa jag vet.

(www.byjane.nu)

En symbol för oss By Jane. Enkelt och vackert, precis som det skall vara. Bit för bit faller på plats och ett underbart mönster börjar ta form. Idag är en bra dag tänker jag för mig själv, stiger upp och ser ut genom köksfönstret. Helt fantastiskt. Solen spricker fram och väcker Fredriksholm.

Idag är en bra dag. Idag kan allt hända!

Att tappa fokus...

Att tappa fokus kan hända vem som helst. Motivationen kanske inte är på topp och målet lutar mer åt önsketänk än ren vilja. Vad är det jag egentligen vill? För mig handlar allt om tydliga mål och ett relativt enkelt upplägg så det inte finns rum för tolkningar till höger och vänster.
Lätt som en plätt skulle jag villa påstå...japp, då jag skall bli starkare inför en tävling eller uppnå något specifikt mål inom träningen. Men annars då...? Är det inte samma princip i allt vi gör? Viljan behöver finnas och vara starkare än något annat.

Efter bröllopet tömdes huset sakta men säkert på släkt och vänner och vi gick tillbaka till "vardagen". Allt rullade på som vanligt och jag kände hur tankar om jobb, dagis och framtiden började trycka på. 

Hur skall det gå? 

Hur skall jag kunna lämna Saga ifrån mig så tidigt? 

Tänk om vi missar något? 

Tänk om...

Tankarna blev allt mörkare och tog mer plats. Jag var tillbaka i mitt ältande. Jag har allt och mycket mer än jag någonsin vågat drömma om och här satt jag och ältade om något jag inte kunde påverka. Något som kanske skulle hända och något som kanske kunde gå fel. 

Med tårarna sprutande försöker jag berätta för Johan hur mina rädslor igen tagit över mitt fokus. Han lyssnar och än en gång förstår jag varför jag förälskade mig i denna man. Perspektiv.   

Fokus på målet brukar jag säga. Målet är något viktigt, något jag vill uppnå. Just nu behöver jag vända fokus och se mitt mål i ett större perspektiv. Mitt mål är så mycket mer än träning och kosten. Dessa två vill jag kalla rutiner. Rutiner som spelat en stor roll i mitt liv och är där för att ge energi och styrka för allt det andra. Allt det andra som hör livet till...resultatet.
Så är det! Fokus på rätt sak. Vad är viktigt för mig och med vilken strategi kan jag få det bästa resultatet just nu och i framtiden.

Min underbara familj

Att älska och bli älskad!

Att se mig för den jag är!

Leva nu och bara drömma gott om morgondagen!

Sluta älta för fan!!

Mitt val!

Reflektion...

...och så kom vardagen; ensam hemma med Saga.
Efter alla festligheter är det skönt att gå tillbaka till våra lallar-rutiner. Struktur i träningen och kosten.

Höst!

Kan ju egentligen inte ha det bättre. Mysmorgon med Saga, kaffe i solen och en runda med djuren före klockan är nio en helt vanlig torsdag.


Känns nästan lite för lyxigt och efter dagens runda in till stan känner jag mig motiverad som aldrig förr. Egen träning och babysim på samma dag. Spännande med Sagas första "hobby". Inte direkt självvalt men hon trivdes som fisken i vattnet.

Just nu går allt så fort. Saga vänder sig fritt, ligger och sprattlar på magen och blir otroligt frustrerad då hon inte kan ta sig till Bork. Underbart att följa med, varje dag något nytt.

Dock märker jag att Saga inte är ensam i sin utveckling. Nya mamma-sidor kryper fram lite här och lite där just nu både på gott och ont skulle jag våga påstå.
Första tecknet var då jag skulle skicka in anmälan för babysimmet. Märkte ett nästan desperat beteende och att "dendär" mamman kröp fram. Jaha, tänkte jag för mig själv...då har det börjat!
Andra tecknet var idag på babysimmet.
Högt och tydligt berättar jag vad min dotter heter och svarar även på frågorna instruktören frågar gruppen. Jag var så ivrig att komma igång så skulle säkert ha tagit över hela lektionen om inte instruktören startat på utsatt tid. Väl i bassängen märker jag hur jag snällt sjunger med till varje låt...vilket ingen annan gjorde. Känner mig löjlig i en nanosekund men så plötsligt hör jag hur Saga "sjunger" med. Precis, det var därför jag sjöng. Skiter i att jag ser löjlig ut och högst antagligen låter som en skadskjuten kråka. Det var för att Saga skulle höra sången bättre.

Saga slocknade som ett ljus i bilen och jag, stolt mamma, reflekterar över vårt första möte med andra bebisar, mammor och pappor.
Var imponerad måst jag erkänna. Inte bara för Sagas prestation utan även för min egen. Jag kände att min förmåga att snabbt lösa "city-problem" var på topp och att jag nu är 100% i min mammaroll.

Strålande!

Namngivning och bröllop...

 

Beskriver Sagas namngivning med ett starkt ord; magi. Det lugn som uppstod på Fredriksholm då vi klev ut på ängen är obeskrivligt.

Saga Wilda Ulvbane. 

Då spaden lades i marken för Sagas träd vaknade vinden och virvlande fylldes luften av nytt liv. Magiskt.
Musiken spelade och till och med jag kunde varva ner. Vi höjde en skål för Saga som sov så söt genom hela sin fest.

Har inte riktigt förstått det än.
Allt gick så fort. Huset fylldes av släkt och vänner. Så mycket kärlek och så mycket vilja. Alla samlades och jobbade för samma mål.  

Stress och oro har aldrig varit mina vänner, och tyvärr kunde jag inte tygla mina känslor alla gånger under resans gång. Vissa stunder tror jag att de mer än gärna skulle ha vridit nacken av mig, en sann Bridezilla. Men otroligt nog såg alla igenom det.
När natten kom låg jag och Johan och reflekterade över dagen som gått... fanns inget annat än tacksamma tankar. Vad skulle vi ha gjort utan vår otroliga släkt?
Helt fantastiskt. Kan inte säg annat. Att ge det dyraste av allt; tid och tålamod.



Idag, en vecka senare, känns allt som en dröm. En underbar dröm...tänk att så många kom för att fira oss.

Släpper min guard mer och mer för att lova mig själv att med ett öppet sinne stiga in i denna nya period. Augusti swoscha förbi och över en natt klädde naturen om till det vackraste den har. 

Hösten. 

Alla färger, dofter och läten. 

Att bara få gå i skogen och ta del av allt ser jag som en rikedom. Jag älskar hur Saga nyfiket tar in allt omkring sig och hur underbart lugnt hon kan sitta och dofta på vinden. För mig betyder hösten något nytt, något vackert och mysigt. Planerar dagen med iver i kroppen. Ett nytt steg i rätt riktning...som Fru Lindström.