torsdag 31 januari 2013

Sockerhög

Kallsvettas, mår nästan illa. Ser att hennes mun går, hör ett sorlande ljud..ord, ingenting hänger ihop..vad var frågan nu igen? Bryter och frågar mig själv vad som händer. Drömmer jag eller?

Nej...jag är sockerhög!!

Helt sjukt egentligen. Var och föreläste i en skola idag, lågstadiekids. 
Första lektionen gick super, eleverna lyssnade och gjorde sina uppgifter perfekt. Klockan ringer och barnen skall tvätta händerna för mellanmål. Strålande tänker jag, åt lunch för två timmar sedan och hade mitt mellanmål i bilen, så jag gick med. Barnen gick vackert i ett led till matsalen, kommer in och ett av barnen ropar glatt "YESS!! CORNFLAKES OCH JORDGUBBSSYLT!!" ...hmm, tänker jag, ok, skall inte döma utan ät och var tyst. Gick två minuter och hörde första skriket efter socker...lärarinnan svarar snabbt att det inte fanns något socker nu. Nehee?? Tänkte jag lite surt, vad är det du har tallriken full av?? 
Huh..alla åt glatt en portion..två portioner...sylt med cornflakes! Känner hur jag biter mig i läppen...räknar till tio och tackar för mellanmålet.

Fem minuter kvar till lektion, vi går till lärarrummet och tar en snabb kaffe. Jag kan inte vara tyst mer..MÅSTE...FRÅGA!
Hinner bara sitta ner och hör min egna röst fråga "Hur har deras dag sett ut idag..ja menar, när åt de lunch idag?" Vid 10 tiden hade de ätit en snabb lunch och åkt och simmat efter det. Väl tillbaka i skolan träffade de mig en timme och så var det mellanmål då. 
Hmm...vill inte..vill inte...men.."har du/ni nångång upplevt att eleverna är mer upp-och-ner efter en sådan dag..och ett sådant mellanmål?"

Klockan ringer igen och lektionen är i full gång. Ser hur myrorna kryper på vissa elever medan andra sakta men säkert smälter ihop med sina pulpeter. Jag börjar känna mig konstig, yr och måst koncentrera mig extra mycket för att höra vad alla säger. Länge sedan jag känt mig så. 
Jag är glad att min kropp reagerar såhär..det är inte normalt att kunna trycka i sig socker och inte påverkas. Gotta love my body och att jag lärt den att signalera då allt inte är som det skall vara!

Hur viktigt är det inte med vettiga mellanmål? ÄT ERA MELLANMÅL!!!

Gravid-kortet

Oh, dessa jäkla hormoner!
Jag hoppas verkligen detta är något som går över!!!

Idag saknar jag dom tre vise männen i mjukarummet. Håkan, slater-Pitten (som inte är så slattrig mer) och Gösta-den hårde. Att kunna ta i och köra till max skulle behövas idag. Gårdagens träning blev en klass BodyCombat. Min puls får inte stiga för mycket, behöver hålla den relativt låg under en träning för att undvika syrebrist för den lilla. Betyder ju då att jag måste hålla tillbaka en hel del. Trodde min kondition skulle vara ner i tossorna när jag inte tränat någon konditionsträning sedan november, men känns som jag klarade av vad som helst. Den positiva sidan med hormonerna...

The down side kom lite senare...
Svettig och slut efter träningen, men någonting fattades. 
En motståndare! 
Kom hem till ett färdig dukat bord, hemlagad makaronilåda. På noll sekunder kände jag hur alla sinnen drog andan och trodde jag var lugn. Men nej, inte ens det fick mina tankar på rätt. Jag ville mucka och kände hur gravid-kortet drogs fram ur bakfickan. Utan att fatta vad som hände var det allt från hysteriskt skratt till tårar. Som den värsta bergochdalbanan. Hemskt..och hur slut blir man inte av det?

Oh... Ibland går det ju bara inte som man tänk.

onsdag 30 januari 2013

Morgonmys

Att vakna och känna sig utvilad är ju något av det skönaste som finns. Ingen oro eller irritation i kroppen. Tar ett djupt andetag och känner hur den lilla sträcker på sig i magen. Lycka!

“You’ve got three choices in life: give up, give in, or give it all you’ve got.” 

Detta väljer vi ju egentligen redan före vi föds. Då vi känner att allt är hopplöst och inget riktigt går enligt plan kan det vara skönt att tänka på det. Vi har alltid ett val. Att ge upp eller att ge det allt vi har. 
Före jag fick upp ögonen för den rätta personen och det rätta målet förstod jag inte betydelsen i att kämpa. Varför skall allt vara en sådan kamp hela tiden kommer jag ihåg att jag tänkte. Skall det inte vara "gött o leva". Klart det skall, men idag uppskattar jag allt betydligt mer just för att jag lärt mig betydelsen. Att våga öppna sig och ge allt i både bra och dåliga tider.

Ser på vardagen med nya ögon och känner denna obeskrivliga iver i mig. Känner hur jag dag för dag stärks i min nya roll. Kurar in mig djupare i Johans famn och låter tankarna svävar iväg. Snart skall vi bli tre, helt otroligt. Att vi hade en sådan tur. Så mycket som kan gå fel. Så liten men ändå så stark med bara ett fokus; att växa och bli starkare.

tisdag 29 januari 2013

Be honest! Be yourself!

Dagen börjar som en storm...allt upp och ner. Tankar, känslor, tider, bokningar och så dessa som kör 50 på 90ans väg! Hoho...måst jag förklara mer?! Wuzaa, snurrar öronsnibbarna och lugnar ner mig! 

“Losers live in the past. Winners learn from the past 
and enjoy working in the present toward the future.”
Denis Waitley


Svårt ibland tycker jag, men fan den som ger sig! Lätt att köra i diket om man bara tittar i backspegeln. På mina fötter står mina kom-ihåg-meningar. Be honest! Be yourself! Något jag redan i riktigt unga år ville leva upp till. Allt från slagsmål till att rita på väggar i omklädningsrummet; allt stod jag för. Hade jag gjort det så stod jag för det. Såg aldrig någon orsak i att försöka slingra mig ur det eller skylla på någon annan. Där måst jag säga att jag ibland ser tillbaka och beundrar den starka flicka jag redan då var. Känns bra och tryggt för vet ju att grunden är bättre än bra byggd. Mycket tack till mina föräldrar. Kärlek och respekt.

Jag vill inte ångra något! Lär mig från alla mina miljoner misstag och gör bara om de som är värt att göra om ;)
Att göra misstag betyder ju inte att man förlorat. Tycker inte jag i varje fall. För mig är det bara ett tecken på att man vågat prova, kanske till och med stigit ur sin safe-zone. Sålänge du kan se resultatet för vad det är och välja att gå vidare men kanske på ett annat sätt.
Att inte lyckas är inte heller någon fy skam, för var någonstans står det då att du inte kan fortsätta försöka??!?

Ge aldrig upp! Klanta dig och våga visa dig för den du är. 

måndag 28 januari 2013

Vikt

Måndag igen, en vecka närmare "plopp" och jag blir ju inte direkt mindre och rörligare.
Igår kväll när jag ställde mig på vågen kände jag det igen. Med en klump i halsen stiger jag av och räknar...

5,5kg + sedan start

Tusen och en tankar hinner rusa genom mig. Tittar ner på magen och känner en lättnad. Den lilla växer som den skall och man går ju upp i vikt under en graviditet! Känner mig stark och otroligt kvinnlig, men måst erkänna att det är väldigt ovant. Ovant att se sin kropp i en annan form. Ovant att inte riktigt styra mer..och ovant att inte klara av de mest vardagliga saker. Skrattar varje gång jag försöker knyta skorna eller som igår kväll då jag försökte hitta min favorit position i bastun...någonting är i vägen.

Skulle man bli van med en sådan kula?
Får mer förståelse för de som inte kan utföra vissa övningar på grund av magen eller brösten...men hur kan man låta det gå så långt? Jaja, bröst är en sak, kanske inte lika lätt att "banta" ner ett par bröst som är i vägen. Men magen? Nu märker man ju då kläderna börjar spänna...eller är det bara jag?
För min del kommer denna kula att försvinna inom 3 månader. Högst antagligen lämnar den en hel del löst skinn och ett par kilo fett som kroppen nu lagrat inför amningen. Men so what, jag vet att sådant går att träna bort! Därför vill jag hålla igång så mycket jag kan nu så det inte blir för mycket "lagrat".

Dagens träning var precis vad jag behövde. Fick tankarna på rätt och svetten fram. Älskar hur träning kan lösa dessa små problem för mig. Aktiverar kroppen och tankarna bara faller på plats.
Lite överkropp med KettleBells följt av en härlig klass cykling. Bara känslan att få vara med på en klass är otrolig. Har inte kunnat gå ut och gå sedan v.18 vilket gör att jag satsar allt jag har på gym. Inte för att jag ä någonsin varit en sådan som traskat...går ju så långsamt! Kommer ihåg hur jag, lite klantigt, stod och förklarade för Johan hur jag måst börja gå ut och gå "så gör ju alla gravida!" Fick snabbt en uppräkning på alla klasser jag drog och hur mycket annat jag tränade så detdär med promenader kanske inte var det viktigaste just då.

Veckans upplägg:
Måndag- KB30 + Cykling 30
Tisdag- Simma före jobb + Cirkel45 på kvällen
Onsdag- BodyCombat (super, har inte varit på ett år)
Torsdag- Gym (Bröst och rygg)
Fredag- Gym (Axlar, axlar och axlar)
Lördag/söndag- Visa upp magen och bråka med så många jag kan. ;)

Så...inget att vänta på!
Verkställ!



söndag 27 januari 2013

Övning ger färdighet!

På med stövlar och hemmadressen.
Då andra byter om från arbetskläder (som för min del; mjukisar och 5-fingers) till partydressen, slänger jag på mig lång-kalischer och gummistövlar. Gotta love it!

Lördagen fick en härlig start.
Efter frukost fick damerna i ladugården städhjälp. Som vanligt stod de där och väntade på sitt bröd, sprang in och ut genom sin lucka medan jag gjorde rent.

Som små barn åkte vi iväg på dagens utflykt för att lära oss mer om lammning.
Öppnar dörren till hallen i Vargsunda och möts av de sötaste små liv. Fantastiskt hur snabbt de tar sig. På bara någon timme är det fart på, vinglar lite lätt och viftar på svansen som små hundar när de diar. En underbar syn.














Spännande detta med lammning. 
Blir inte bara vårt första barn utan även våra första lamm...och som vanligt skall allt hända på samma gång. Jag har ju lite på känn att vildingen i min mage vill se världen tidigare än beräknat så hoppas verkligen baggen gjorde sitt jobb snabbt då han var på besök i oktober/november.


Lördag kväll övade vi på nästa del; slakt av får.
Skall man ha djur måst man kunna ta hand om allt. Slakthörnan i garaget fungerade perfekt och krokarna Johan fixat upp blev en succé.
Känns igen som ett steg vidare. Nu vet vi mer om fårets anatomi och hur mycket kött ett litet får kan ge.
Vilket är bra inför höstens planer ;)


Doften av mat, böcker och ett härligt knäppande ljud ur brasan vaggar in mig i söndagsmyset. Reflekterar över gårdagen medan Johan gör i ordning dagens långkok, oxsvansgryta.
Spelar Mando Diao för magen och njuter av hur allt alltid löser sig.

Jag lär mig sakta men säkert att ta det lugnt och släppa kontrollen. Väntan på barn och lamm är en bra start.
Påminner mig själv än en gång om att jag inte behöver veta allt in i minsta detalj...det kommer att bli bra!












torsdag 24 januari 2013

Bullar, kakor..att äta eller inte äta!

Oooh..jag älskar den nya attityden bland våra kunder.
Förr skulle man inte kunna gå på kalas för då MÅSTE man äta allt som serverades och gärna ta till ett par gånger för att visa att allt smakade bra. Den ursäkten (jo, jag ser det så!) håller sakta men säkert på att försvinna. Idag låter det helt annorlunda, att tacka nej är inte något fult längre. Så länge du står för det till 100...
Jo, såhär är det ju. Kommer du till ett kalas där du vet att det inte direkt serveras grönsaker och dipp finns det några lätta tips att gå efter. Kalla den Fans-kalas-tips ;)

1. Åk aldrig hungrig.
Är du den som "sparar" dig hela dagen för att du skall åka bort på kalas senare, jaa..då kanske du inte är den som direkt kommer att tacka nej till alla de sju sorter! Ät istället ett mellanmål precis före så håller du blodsockret och dina tankar i styr.

2. Lämna plakaten hemma. 
Gör ingen grej av det. "Jag..Jag får sen INT äta något extra idag. Måst ju försöka hålla mig nu kanske...". Hmm..lyckat? Behöver jag förklara varför..tror inte det!

3. Var ärlig.
Om du vet varför du inte vill ha något onödigt så behöver du inte förklara varför du inte äter. Ditt val! Visar man med hela handen att du inte vill ha något så förstår alla det. Aka, inget gnäll som "men herreguud flicka, nu måst du ju kunna ta en tårtbit, int blir du ju fet av EN bit heller".

4. Välj och stå för dina val.
..och så till det sista tipset. Då jag äter till exempel tårta på ett kalas har jag valt det själv, för att jag då verkligen tycker att det är värt det den gången och kommer att njuta av den bit jag tagit. Då har jag inte heller dåligt samvete efter kalaset. Ett aktivt val som jag då också njuter av.


"Men du har det så lätt, du jobbar ju med det..."
Har vi inte alla samma förutsättningar till att leva hälsosamt?
Varför tränar inte alla om det är så lätt...för egentligen är det ju lätt! Du behöver ju bara bestämma dig.
Nej det är inte så lätt du tror att bygga muskler och visst är det ju lätt att gå ner i vikt, men sen då?

En av de första kunder som kom in imorse till cyklingen kl.7 berättade glatt hur hon gillade att träna före jobbet och hur hon älskar att bråka med sina kollegor på jobbet efter det. Härligt, hör jag mig själv skrika! Även denna trend har vänt. Att man ännu idag orkar störa sig på någon som valt att stiga upp en timme tidigare för att träna...och ännu till försöka få det att låta dåligt! Går lite igång på sånt. Känner hur mina åsikter börjar bubbla i magen och på noll sekunder rullar det lavinartat ord ur munnen på mig.
Undrar när det blir OK att vända på det, för så är det ju absolut inte ännu idag.

Men vänta bara, moahahah!
Fredagsflippar vidare. Skaffa dig en bra helg!

onsdag 23 januari 2013

3 månader

Idag är det precis tre månader till beräknad tid. Helt otroligt!
Minns att det kändes som en evighet till vecka 12 då vi skulle ta det första säkerhetssteget. Tankarna kretsar kring mammaledighet, förlossning och hur de första dagarna kommer att vara...
Mammaledighet...lite skrämmande måst jag erkänna.
Tiden går fort nu, magen växer och övningarna i gymmet förändras allt efter. Känns skönt att få ta i ordentligt, pulsen stiger lätt om man inte håller koll. 

Dagens träning gick ut på en sak, och en sak only... att få det lilla lyftet. Rumpa och baksida lår! 
Efter alla skräckhistorier om hur kroppen förändras under en graviditet vill jag vara förberedd på det värsta. Lyssna på kroppen och mantra att jag inte är sjuk utan behöver vara stark för den lilla! Min plan är att föda old school. Utan mediciner och så långt det går på huk eller knä. Känns precis som jag och tränar kroppen specifikt för detta nu. Om två veckor får vi börja träna ihop jag och Johan, kommer att bli spännande att öva inför D-day!
Joo...jag vet, det kanske inte går som planerat sen, men känns tryggt att ha en plan! ;)

tisdag 22 januari 2013

Plan-B dagen

Planen var att åka och simma direkt på morgonen, klockar ringer en gång...två gånger...vaknar en timme senare med ett konstigt pirr i kroppen. Lite lätt irriterad för att jag inte hoppat upp direkt (läs rullat över på sida och knuffat upp mig), fixat morgonmål to go och åkt. Men vad kan man där, gå över till plan B.
Kulan på magen lever sitt egna liv och myrorna i byxorna var tydligen där för att stanna. Jag vaknade alltså med världens träningsabstinens...senaste träningen gjord på lördagen, helt för lång paus!

Min lilla bil är kall och ville inte alls åka till jobbet, men efter några väl valda ord och lite värme kom vi iväg. Skrattar högt till radiosnacket, sjunger glatt med och äter min "varrasleipä" i bilen. Kommer fram, knycklar ut mig ur bilen och väl inne möts jag av en doft av kaffe.

Blir en lång dag på jobbet, men hinner få in träning vid lunch. Plan-B är spikad!
Känns både skönt och lugnande.

Ibland är det lite för lätt att komma av sig tycker jag. Hör det dagligen...trött, tröttare, tröttast att hålla i rutinen! Är det då egentligen "komma av sig" som är problemet eller att "komma igång"?

För att man över huvudtaget skall komma igång måst man ju veta med vad och för hur länge. Komma av sig gör vi alla, men för hur länge och på vilket sätt är var och ens egen sak.

Fredagsmys, lördagsfest, söndagsfilm och så kanske du känner dig för trött för att ta dig i kragen efter en lååång dag på jobbet på måndagen. Bull!



Har du laddat din kropp med chips, godis och kanske något "glas" vin under helgen är det ju inte så konstigt att den vill straffa dig när måndagen kommer.
Men är detta någon ursäkt att inte aktivera sig?

Hur ofta ångrar du en promenad, en träning eller att du tackat nej till något du vet inte går hand i hand med ditt mål? Nej, precis, aldrig! Vi vet alla hur man skall träna och hur man skall äta, men varför är vi då inte alla vältränade, starka och friska?
...och hur är det med känslan i huvud och kropp den gången du valde att bli kvar och dega?


Idag kunde det ha gått så för mig. Min första plan sket sig, jag är gravid och ha inte städat på gu vet när. Jag skulle alltså kunna lura mig själv till vilken svacka som helst och låtit latmasken vinna.
Valde jag att bli kvar och deppa för det? Nix inte idag, mitt val och mina resultat.
Jag väljer själv när jag vill slappa eller när kroppen behöver vila. Men då är det också ett aktivt val. Den gången välkomnar jag latmasken och planerar nästa steg från soffan.




Men inte idag!

söndag 20 januari 2013

Mamma eller inte mamma

Att ta ut glädje i förskott, våga visa att jag själv gjort något bra eller ge mig själv positiv feed-back har aldrig varit mina starka sidor. Visst har jag varit glad för saker och ting som hänt mig, men har inte riktigt våga ta ut någon glädje ifall att det skulle skita sig. Att räkna upp 10 scenarion som kan gå fel är inte något problem, men att våga lita fullt ut på att allt går bra har varit svårt. Släppa och bara njuta...

  Man skall inte ropa hej förrän man är över bäcken och så vidare...

För någon dag sedan fick jag en kommentar angående min rubrik på bloggen. Ordet "mamma" var det som blev fel. Jag är ju egentligen en blivande mamma, inte en mamma ännu. Något jag själv funderade över då jag skrev rubriken, men sedan valde att hålla kvar. Visste inte riktigt varför, men nu, efter ett par dagars grubblande är det löst.

Jag ser mig själv som en mamma, och väljer att både vara stolt och glad för det redan nu. Vet inte hur andra (blivande) mammor ser på detta, men jag väljer att tänka såhär. Att ta ut glädjen fullt ut,  visa upp magen som gör både mig och andra glada.

 Jag vet ju också att det kan ta slut vilken sekund som helst så varför inte...?
... är det inte så med allt?
Om jag från och med idag väljer att bara vara glad för det jag har, oavsett vad, kan det då egentligen vara fel? Vad är det värsta som kan hända? Jo, att jag varit glad och lycklig i ONÖDAN! Fruktansvärt eller hur?!?
Det finns ju fortfarande ingen garanti till någonting. Är det då inte ett bättre val att tänka så än att gå omkring och vara orolig, ängslig och aldrig riktigt våga se det vackra i saker och ting, bara för att det kan gå fel?
Vad som helst kan gå fel...när som helst.


Söndag på Fredriksholm

Solen stiger sakta över den glittrande isen när jag tänder eld i köksspisen, helt fantastiskt vackert!
Mysfrulle på söndagen, lite rutin. Vanligtvis är det träning direkt efter frukosten, men inte idag! Planerar dagens långkok och lyssnar på musik. Blir en heldag hemma på gården. Slakthörna i garaget, upphängning i kylrummet och så måst ju fåren få lite kärlek...så de växer och mår bra (Moahahaha)!
 Jupp, idag är en riktig bonde-dag.
Våra 6 fina får, som alla by the way också väntar smått, är en större ras som ger mer kött. Genom en liten lucka i ladugårdsväggen hoppar de vigulant in och ut, vilket är bra både för fåren och för oss. Dom får röra sig mycket mer och håller kroppen (köttet) i trim och vi kommer åt bättre vid städning.
Lustigt hur till och med får har små roliga egenskaper.
Tjocka Bäärta, Big Mama, Mellis och Fröken-Fräken är vita, stora, väldigt bestämda, härligt nyikna och mycket matglada. Dom två andra är bruna och heter Sotis och Blääck. Lite försiktigare kanske, men kelar lika gärna som de andra. Ser nog bra ut då man visslar och inte bara hunden kommer skuttande utan även fåren.
Lamm och baby ungefär på samma gång. Vid jul trodde vi Freja också var på smällen, men visade sig att hon bara norpat kraftfoder i ladugården. Hursomhelst kommer det att bli en fartfylld vår på gården.
 Spännande som fan!

                                                            
Mys med Tjocka Bäärtha
Kanske inte den bästa timingen, men äh, när skulle den vara då?
Massor nytt har hänt på kort tid.

Kommer ihåg hur jag grubblande fråga "...skall vi nu verkligen  våga åka och se på gården...blir ju så ledsen sedan om vi inte får den"! Men allt händer för en orsak, en sak leder till en annan och nu sitter jag här. Ser på Johan som bryner steken, smakar på såsen och mumlar lite sött i skägget.

Jag tror ju att friskt vågat är hälften vunnet...försöker man aldrig så kommer man aldrig att få något heller! Lindar in mig i tanken, myser av värmen från spisen och njuter av det jag har just nu!

Allt och lite till!

fredag 18 januari 2013

Smile it confuses people...

Härligt med fredag. 
"Kommer att bli en bra dag idag" sa min första kund med ett brett leende på läpparna.
Två gånger i veckan tränar jag en alldeles underbar kvinna. Hon är 74 idag och tar i som en 20åring i gymmet. (hmm..ibland till och med mer) Älskar att träna henne. Utmanar henne och nu i 3års tid har hon utvecklats något otroligt. Det bästa är när hon kommer in och glatt berättar hur hon huggit ved eller sopat taket på huset...SJÄLV! 
Hennes tankar kring sin ålder och sin träning skulle jag vilja dela med alla. Flera gånger jag tänkt på henne då unga kvinnor nästan gett upp, inte orkar ge och inte ser sina möjligheter. De finns där, bara att ta dem!

Våga vara dig själv! 
Ta för dig!
Våga stå för dina tankar och känslor!
...det är bara du själv som väljer hur din dag blir!


Skaffa dig en bra dag!

Kolla in henne här :)

torsdag 17 januari 2013

Att vakna på "rätt" sida...

Att drömma, fantisera och planer är otroligt skönt tycker jag. Det ger ett speciellt lugn, vilket jag tror är viktigt. Att låta tankarna tystna en stund ger både ro och lämnar en avslappnad känsla i kroppen.
Mentalträning och mentalavslappning. 

Såfort jag slår upp ögonen på morgonen börjar det.
Funderar över mina drömmar, ligger kanske kvar en stund och fantiserar över hur allt kommer att bli. Väldigt motiverande.
Inget kan stoppa mig en dag som denna! Det är dessa dagar jag snubblar i täcket då jag lite för fort vill komma igång, och utan att märka hur håret ser ut klär jag på mig första bästa...avigt.

I all iver är jag mig själv. Lite sprallig, glad och väldigt kramsjuk.
Har sovit bra och kanske till och med drömt något roligt.

Såhär är det. Känslomänniska som jag är, har jag ibland svårt med att skilja drömmar från verklighet. Eldar upp mig i känslan, blir ledsen och ser absolut inte att det bara är en tanke som virvlat fel. Har man sedan en fantasi som en femåring blir det lätt fel...ivf om någon då råkat vara elak i drömmen.
En sådan morgon studsar jag inte ur sängen. Känner hur drömmen hänger kvar och är övertygad om att den är sann. Varför skulle jag känna så annars!?!
Någon kanske tycker att det är lite sött till en början. Att vara morgon-grumpy är väl inget farligt? Säkert inte, men jag vill inte känna mig osäker och må så resten av dagen. För så tror jag att det lätt blir. Osäkerhet föder en massa konstigheter. Konstigheter som jag tror grundar sig i rädslor. Därför övar jag på att bryta direkt genom att kliva ur och fråga mig själv olika frågor. Få perspektiv.

Ibland går det jätte bra och ibland inte alls. Då det går bra känner jag hur jag växer som människa, vann över mina rädslor. Förlorar jag striden..jaa..då slutar det i värsta fall i tårar och jag känner mig löjlig. Hur som helst så fortsätter jag öva. Handlar ju inte bara om sömn och drömmar. Vill du ha en förändring så behöver du förändra något..öva på det om och om igen.
Jag vill inte bara vara stark i kroppen utan känna att jag själv kontrollerar mina tankar. För tro det eller ej..det är bara tankar, inget mer!


onsdag 16 januari 2013

Dethär med att vara gravid...

Dethär med att vara gravid är ju något lite extra...

Har alltid känt glädje för den kvinnan som stolt berättat att hon väntar. En gravid kvinna bär sin kropp på ett vackert sätt. Den runda och fina magen..så naturligt. Kanske det mest naturliga som finns?

Men hur var det förr?
Jag tror ju att det var full rulle fram till B-day. Deras kroppar var vana med hårt jobb, slit och släng och inte tror jag att deras män väckte hästen för att åka och handla godis mitt i natten.   
Visst har allt gått framåt och jag tycker att det tas väl hand om mödrarna i Finland. En sån service måste jag säga.
För mig är det ju lite extra mysigt. Blir ompysslad av bekanta på rådgivningen och känner att det inte finns någon lucka någonstans från start till förlossning. Vi kan gå kurs på kurs och får hjälp med minsta oro och krämpa. Lyxigt.

När jag blev gravid drog jag 8-12 gruppträningspass/vecka. I vecka 18 fick jag domen, foglossning. Lugnade ner tempot och lyssnade på kroppen. Jag tränade alltså själv. Till stor del brottades jag med den mentala biten. Kändes som jag misslyckats. Jag kunde inte göra mitt jobb mer och såg ner på mig för det. Fick kommentarer som "jaa..man kan ju nog träna då man är gravid"..mm, tänkte jag..dock lite skillnad på att dra en bunt klasser och träna själv. Mitt självförtroende rasade. Var jag inte den starka kvinna jag trott?

Under den tid (vecka 20-25) min mage växte från "hmm..ha hondär PTn gått upp lite i vikt" till "jahaa..hon e gravid" hade jag till och från svårt med träningsmotivationen. Första gången i mitt liv tror jag. Kunde stanna upp i en övning, se på mig själv och tänka; men varför, du blir ju bara större o större. Som tur gick dessa hemska tankar över. Vad som fick mig tillbaka varje gång var visionen om att vara stark då jag föder. Ju starkare du är inför operationen desto snabbare återhämtar du dig, hörde jag mig själv säga till en kund. Varför skulle en graviditet och en förlossning vara något annorlunda?
Tiden i gymmet var precis det jag behövde. Fokus låg på mig själv, mina vikter och mina övningar.
Nu har höften fått nya tag och jag känner mig starkare än någonsin.

Kan ju dock förstå de som stiger på minan. Vissa dagar känner jag mig som världens MuminMamma som flåsande rullar fram. Skulle då helst bara sitta på en stol, bli serverad frukt och ösas med komplimanger! Jupp, kom till och med på mig en dag då jag åkte till jobbet i en rosa blus..haha!!
Dessa dagar kallar jag mig själv prinsessan.
Här blir jag också lätt sur, gråter krokodiltårar och tycker att allt och alla ser konstigt på mig.
Som tur spricker denna hemska bubbla, och jag förstår (med lite hjälp av min väldigt raka och ärliga fästis) att det inte är så farligt. Behövs egentligen så lite för att saker och ting skall vända. För en sak är säker, inget blir bättre av att sitta sur och tycka synd om sig själv!
Motsatsen till min dunder PrincessMentalSyndrome är "mörka sida", min riktiga sida. Här är jag stark, och här finns mina gamla rutiner. Utmanar mig och känner hur min kropp bara vimlar av girl-power-hormoner! Kan stå och jämföra mage med gubbarna på gymmet, smider planer för när jag skall komma igång med MMAn och ser på öronskydd för den lilla så både pappa och mamma får träna.

..jo! Jag kommer att träna! Har ingen aning om hur de nya rutinerna kommer att se ut med en nyfödd i familjen, men en sak är säker, på ett eller annat sätt kommer jag att aktivera mig fysiskt.
Bring it on!
Jag är inte sjuk, jag är gravid. Jag väljer att inte skylla på min växande mage för att äta en massa onödigt och kommer att mantra detta efter förlossningen. Det är inte våra barn som gör så att vi går upp i vikt...nix, det jag äter, äter jag själv! 



måndag 14 januari 2013

Planering...

Planering är en viktig del av min vardag...av allas vardag om jag fick bestämma.
I flera år har min tid delats in i PT-bokningar, träning och mat. Där emellan har bastu och sömn fått agera som "mellisar". Otroligt att blicka tillbaka och se hur länge jag egentligen levt för mitt jobb och träningen. Såhär i efterhand så känns det inte ens konstigt. Jag älskar mitt jobb, mina kunder och att dra pass. Att få träffa nya människor. Få ta del av deras liv, glädje, sorg och utveckling ser jag som något extremt fint.

Att planera utan att egentligen veta hur morgondagen ser ut är en av mina utmaningar...jag vill gärna ha koll på allt; tider, platser, personer och gärna också en garanti på att allt kommer att gå som planerat.
Löjligt!
Något av det dummaste man kan göra. Detta vet jag idag, men ojoj... old habits die hard.

Med träningen har det varit en självklarhet, något jag haft i mig hela mitt liv. Rör jag inte på mig så mår min kropp..o inte heller mitt huvud bra. Det har gjort att planering för träning gått av sig själv.
Det kan ju kännas svårt att lägga ett ord på sin planering. Kalla det vad du vill, bara det blir gjort tycker jag. Ha en skiss på hur din dag, vecka, månad skall se ut. Ivf när det kommer till din träning.

Samma sak med mat, jag tycker om mat, ordentlig mat. Blir jag hungrig så vet alla runt mig det ganska snabbt. Jag som blodsockerlåg kan resultera i tårar..o oftast inte mina egna!

Så kom dagen då inget var säkert. Jag var gravid.

Det tog mig bara någon sekund att fatta att det var ett plus i rutan. Såg upp på Johan och besvarade hans förväntansfulla blick med tårfyllda ögon.
Glädje, en våg av värme, härligt pirr och miljoner frågor dök upp... tillsammans med rädslan.
Testet kom ju inte med en garanti..ingenstans stod det något om att allt skulle gå bra. Att fostret skulle ta sig, att den lilla skulle utvecklas enligt plan...ingen garanti.

Första gången i mitt liv som jag inte hade kontrollen.

Idag, 27 veckor senare är jag glad att jag tvingades utmana mig själv. 
Efter alla test, extra ultraljud till Åbo (en sak jag inte fattar, varför åker inte ALLA blivande mammor o pappor på det?? ) och lååånga veckors väntande på den första sparken var det helt klart värt det. Låt naturen ta hand om det...en skön tanke jag nu börjar vänja mig vid.
Vi behöver planera, drömma och lägga upp mål..men vissa saker måst man bara släppa.


Allt börjar med kärlek...

Ju mer jag funderar på detta ju starkare känner jag det. Kärlek. Allt börjar med kärlek.

Att bestämma sig för att satsa och ge allt, att inte lyssna på fördomar, konstiga kommentarer och bara våga...våga vara sig själv.
Från att jag hittade sporten i mitt liv har allt förändrats. En ny glöd, ett syfte med allt. I ett myller av tankar och frågor till mig själv blev nu var dag klarare och klarare.
 

Ok..så vad är det då som har hänt?

Hösten 2010, slutade spela handboll och börjar träna MMA i SeaWolf-MMA.
December 2010, bestämmer mig för att åka till Thailand, vill gå en fight sommaren 2011.
Januari 2011, Me, Myself and I - min träning var allt!
April 2011, åker till Thailand för att träna i 4veckor.
Juni 2011, väntar på att se mitt namn på fightcard men får ingen fight i Stockholm.
Augusti 2011, ny laddning, får gå match i Helsingfors.
September 2011, VINNER min första Shooto match i Helsingfors
September 2011, faller pladask och blir kär
Oktober 2011, går min andra fight i Helsingfors med resultat DRAW
November 2011, måste tacka nej till fler matcher den hösten...min kropp orkade inte mer...
Januari 2012, flyttar ihop med Johan..min tränare och min kärlek
April 2012, bestämmer vi oss för att ta steget vidare...
Juni 2012, överraskad på stranden..vi förlovar oss
Juli 2012, vi får äran att ta över Fredriksholm gård, flyttar och skaffar 6 fina får och en katt
Augusti 2012, månaden vi får veta att vi kommer att bli tre..

Så du ser... börjar med kärlek och hänger på att våga.
Att våga vara sig själv, att våga bestämma sig och att våga agera. Det omöjliga finns bara i det förflutna.

Tänk hur fort allt kan ändras. Är så otroligt tacksam över denna förändring.
Ett nytt kapitel i mitt liv, det liv jag idag lever och njuter av..bara på grund av att en person vågade.





Så sant så...denna hänger på ladugårdsdörren!