Plan-B dagen

Planen var att åka och simma direkt på morgonen, klockar ringer en gång...två gånger...vaknar en timme senare med ett konstigt pirr i kroppen. Lite lätt irriterad för att jag inte hoppat upp direkt (läs rullat över på sida och knuffat upp mig), fixat morgonmål to go och åkt. Men vad kan man där, gå över till plan B.
Kulan på magen lever sitt egna liv och myrorna i byxorna var tydligen där för att stanna. Jag vaknade alltså med världens träningsabstinens...senaste träningen gjord på lördagen, helt för lång paus!

Min lilla bil är kall och ville inte alls åka till jobbet, men efter några väl valda ord och lite värme kom vi iväg. Skrattar högt till radiosnacket, sjunger glatt med och äter min "varrasleipä" i bilen. Kommer fram, knycklar ut mig ur bilen och väl inne möts jag av en doft av kaffe.

Blir en lång dag på jobbet, men hinner få in träning vid lunch. Plan-B är spikad!
Känns både skönt och lugnande.

Ibland är det lite för lätt att komma av sig tycker jag. Hör det dagligen...trött, tröttare, tröttast att hålla i rutinen! Är det då egentligen "komma av sig" som är problemet eller att "komma igång"?

För att man över huvudtaget skall komma igång måst man ju veta med vad och för hur länge. Komma av sig gör vi alla, men för hur länge och på vilket sätt är var och ens egen sak.

Fredagsmys, lördagsfest, söndagsfilm och så kanske du känner dig för trött för att ta dig i kragen efter en lååång dag på jobbet på måndagen. Bull!



Har du laddat din kropp med chips, godis och kanske något "glas" vin under helgen är det ju inte så konstigt att den vill straffa dig när måndagen kommer.
Men är detta någon ursäkt att inte aktivera sig?

Hur ofta ångrar du en promenad, en träning eller att du tackat nej till något du vet inte går hand i hand med ditt mål? Nej, precis, aldrig! Vi vet alla hur man skall träna och hur man skall äta, men varför är vi då inte alla vältränade, starka och friska?
...och hur är det med känslan i huvud och kropp den gången du valde att bli kvar och dega?

Idag kunde det ha gått så för mig. Min första plan sket sig, jag är gravid och ha inte städat på gu vet när. Jag skulle alltså kunna lura mig själv till vilken svacka som helst och låtit latmasken vinna.
Valde jag att bli kvar och deppa för det? Nix inte idag, mitt val och mina resultat.
Jag väljer själv när jag vill slappa eller när kroppen behöver vila. Men då är det också ett aktivt val. Den gången välkomnar jag latmasken och planerar nästa steg från soffan.




Men inte idag!