Gravid-kortet

Oh, dessa jäkla hormoner!
Jag hoppas verkligen detta är något som går över!!!

Idag saknar jag dom tre vise männen i mjukarummet. Håkan, slater-Pitten (som inte är så slattrig mer) och Gösta-den hårde. Att kunna ta i och köra till max skulle behövas idag. Gårdagens träning blev en klass BodyCombat. Min puls får inte stiga för mycket, behöver hålla den relativt låg under en träning för att undvika syrebrist för den lilla. Betyder ju då att jag måste hålla tillbaka en hel del. Trodde min kondition skulle vara ner i tossorna när jag inte tränat någon konditionsträning sedan november, men känns som jag klarade av vad som helst. Den positiva sidan med hormonerna...

The down side kom lite senare...

Svettig och slut efter träningen, men någonting fattades. 

En motståndare! 

Kom hem till ett färdig dukat bord, hemlagad makaronilåda. På noll sekunder kände jag hur alla sinnen drog andan och trodde jag var lugn. Men nej, inte ens det fick mina tankar på rätt. Jag ville mucka och kände hur gravid-kortet drogs fram ur bakfickan. Utan att fatta vad som hände var det allt från hysteriskt skratt till tårar. Som den värsta bergochdalbanan. Hemskt..och hur slut blir man inte av det?

Oh... Ibland går det ju bara inte som man tänk.