Hela min kropp, mitt system stannar upp och för en sekund står allt stilla. Spelar upp mötet, händelsen, orden igen...om och om igen...sa han verkligen så?!? Vad menade han med det??
Första känslan är att du blivit kränkt. Löjlig, liten och kan nästan känna hur nära jag är att dra på mig offerrocken. Så långt väljer jag dock att inte ta det och pang är nästa steg taget. Ilska. Värmen stiger inombords och tankar som "vem fan tror han att han är?", "han måst ju ha nåt fel, sådär säger man ju bara inte"!
Ilskan jag kände för mannen vände snabbt över till mig själv. "Varför vågade jag inte ifrågasätta honom direkt??"
Jag ruskar dock snabbt av mig känslan och går vidare. Inatt låg jag vaken och plötsligt dök insidenten upp i mina tankar. Denhär gången var ilskan, känslan av att vara kränkt och liten borta. Nu fanns bara ett stort frågetecken kvar.
Detta är jag, 4-5 år sedan. Kort hår och jobbade som både flygvärdinna och personlig tränare.
Den insident som fick mig att spela upp hela känsloregistret var med en man som brukade åka som passagerare på flyget. För en vecka sedan var jag i stan för att träffa en väninna. Jag står med Saga ifamnen och plötsligt kommer det en man gående som ler stort och på samma gång säger "flygvärdinnan". Jag ler artigt tillbaka och bekräftar honom att han hade rätt. "Vi kallade dig Bond-bruden...ha du får barn?? Med en klinik eller?" Ropar mannen skrattande och fortsätter med sitt.
Jag hör vad han säger...att står stilla...han skrattar och jag hör mig själv förklara att jag verkligen var gift och att Saga nog hade en pappa!!
WHAT THE FUCK!! Varför??
Varför drog han den slutsatsen och hur tänker man? Att det faktiskt finns folk som ännu idag går omkring och slänger ur sig vad som helst bara för att de nu kanske tycker så.
För att tycka något är inte min sak, vi har alla rätt att tycka och tänka, men steget därefter behöver följa vissa regler.
Min hårlängd, mitt arbetssätt och min rappa attityd i min arbetsroll som flygvärdinna fick denna man att placera mig i ett fack. Okunskap är det fulaste som finns. Jag har aldrig hört att okunskap skulle ha lett till något bra, snarare tvärtom.
Tänk hur snabbt vi egentligen gör detta? Hur vi dömer folk utifrån deras utseende och drar slutsatser som varken har huvud eller fötter.
Detta är lika med konflikter anser jag. För fast mannen kanske bara ville skoja och inte menade något illa med det han sa uppfattade jag ju situationen på ett helt annat sätt. Idag känner jag mig varken kränkt eller liten men det tror jag är för att jag nu ifrågasatt min egna reaktion.
Jag förstår att det lätt blir konflikter till höger och vänster. Människor bli kränkta för allt i dagensläge och rätt skall vara rätt såklart. Men jag tror att vi själva kan undvika dessa situationer med enkla och öppna frågor.
Ingen är perfekt och kan vi vara starka i oss själva och våga ifrågasätta hur andra människor tycker och tänker och utan att döma deras svar aktivt lyssna tror jag att vi har tagit ett stort steg i rätt riktning.
Bra skrivet Fanny.
SvaraRaderaTror vi alla kränker och blir kränkta lite nu som då ofta omedvetet. Men vet man var man står kan man "bjuda" på det till viss gräns.
...med ålderns rätt lär man sig välja sina strider...
SvaraRaderaDet är så mycket där ute som inte är vad det ser ut att vara.
Känner så väl igen det du skriver. Hatar när folk kommer med kommentarer om hur de förutsätter att jag är utifrån fördomar. Värst är det när det är någon som borde känna en bättre än så, då förstår man att för den personen spelar det ingen roll vem man är eller vad man gör, den har sin bild klar och är helt ointresserad av vem man verkligen är. /Johanna
SvaraRadera