tisdag 4 juni 2013

Ingenting är statiskt...

Ingenting är statiskt. Inget är som förr och allt kan hända. Jag börjar förstå det mer och mer. Egentligen älskar jag den tanken. Det är både skrämmande och spännande på samma gång och mitt hjärta bultar hårt när jag skriver dessa ord.
Inget är statiskt. För vissa rullar dagarna på som de alltid gjort, viljan att ta in nytt kanske inte riktigt finns och tankar som "kan allt och vet allt" styr mer och mer. Jag kallar detta en grå och tråkig vardag och tror helt klart att detta slutar med en hel del trångsynta och negativa tankar. Själv vaknade jag ifrån denna gråa dimma den dag jag fick något att kämpa för. Visst hade jag det bra. Älskade mitt jobb, hade en fin bostad och en super kombo; men någonting fattades. Något viktigare än det vanliga "allt bra med dig?-snacket" Det var för lätt att skylla på andra, hitta ursäkter för mina dåliga beteenden och bara klanka ner på sig själv.

Var dag som går fylls vi av nya intryck och händelser som formar oss mentalt. Om vi alla har samma förutsättningar till ett lyckligt liv varför går då så många omkring i den gråa vardagen än idag? I mitt fall behövde jag något att kämpa för. En person som gav mig perspektiv. Ifrågasatt mina val och satt stop för mina onda tankar gentemot mig själv och andra och det beteende dessa tankar födde. Jag vaknade och valde att leva. Först då jag blev medveten om detta kunde jag börja forma mina egna mål. En tanke är bara en tanke tills vi själva ger liv åt den. Känslan av tillit gav mig styrka och självsäkerheten att våga tro; på kärlek, på att jag var värd den kärleken och att se förbi mina rädslor och lita på förändringen.

Varje gång jag tänker på det pirrar det till i hela kroppen. Känslan ger mig inte bara ett lyckorus, en våg av värme utan även ett sorts hopp. En tro på att allt löser sig, att våga lita på sig själv och att helheten kommer att visa sig förr eller senare.

Tänk att det kan gå så fort. Att allt kan vända på ett ögonblick. Där satt jag och drack kaffe, precis som vilken annan dag. Efter den koppen var inget sig likt.

Nu sitter jag här, ser hur min dotter ler i sömnen medan jag skriver ett nytt inlägg i den blogg jag aldrig skulle starta.


Säg aldrig aldrig!

Sluta aldrig tro på dig själv!
Fyll dina dagar med det som ger dig energi och följ dina drömmar!

Vi kanske inte ser helheten idag, men litar du på dig själv och din dröm kommer det att lösa sig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar