Ibland skulle jag vilja vara lite mer blåögd och lite mer naiv. Inte ha upp min guard hela tiden och kanske bara låta vissa saker åka in genom ena örat och ut genom det andra. Men sidu nu är jag inte det.
Vi är alla olika och så är det bara. Vi har alla varit med om olika saker här i livet och av våra erfarenheter formar vi vår egen verklighet, vår värld och vår sanning. Tankar och känslor styr oss sedan till de handlingar vi för stunden tror är rätt. Det jag och så många andra ofta glömmer är att denna sanning inte är en sanning för oss alla. Min sanning är inte samma som din sanning. Jag behöver inte tycka precis som alla andra och jag kräver inte heller att alla andra skall tycka och tänka precis som jag.
Idag är det sju veckor sedan Saga bestämde sig för att börja sin resa ut. Min graviditet gick alltså två dagar över beräknad tid och förlossningen kan inte ha gått bättre. Vår underbara dotter mår som den prinsessa hon är. Växer så det knakar både på längden och på vågen. Jag började ta promenader två dagar efter förlossningen och ökade intensiteten sakta men säkert alltefter. Jag mådde bra och kände att det gick. Där - pang - kan jag spräcka första ballongen. "Du skall inte träna före du har varit på efterkontrollen (6-8veckor efter förlossning), mjölken kommer att sluta rinna". Nej, säger jag. För mig är detta bara löjligt. Lyssna på din kropp och känn dina gränser. Jag förstår att detta kan vara svårt om man aldrig gjort det tidigare eller om man aldrig tränat förr. Samma regel gäller ju för vilken person som helst. Jag säger att alla kan träna, men som nybörjare (eller gravid) så kan du ju inte tro att du skall kunna träna på samma sätt som någon som tränat hela livet.
Låt oss nu spräcka hål på denna gamla sanning som så många än idag väljer att gömma sig bakom. Det finns inget rätt eller fel när det kommer till våra kroppar. Det finns bara rätt för mig och fel för mig (...och i vissa fall är dessa fel bara fel just för stunden, haha).
Sanningar och verklighet. Min sanning är kanske inte samma som din. Ibland måst jag påminna mig om detta för att inte slå ner folk som flugor på stan. (Pang - andra ballongen - man blir inte automatiskt snäll och ödmjuk till allt efter att man fått barn.)
Jag väljer att lyssna på min kropp. Jag väljer än en gång att gå min väg och på mitt sätt.
Här sitter jag, ännu svettig efter dagens pass. Hög på tanken av att jag imorgon äntligen skall få dra en klass.
Bröllops ToDo-listan på ena sidan och en kopp kaffe på andra. Snart ut och mata grisarna; våra nyaste familjemedlemmar. Helt fantastiska djur. Andas djupt in och tänker på var jag skulle vara idag ifall jag inte vågat ta chansen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar