Just nu rör jag mig mest mellan ladugården, huset, butiken och gymmet. Läser på om allt från lamm och får till barn och uppfostran. Fantastiskt så många olika stadier barn går igenom. Försöker minnas hur jag var som barn...men snäll och lugn måst jag ju ha varit (haha). Min mamma sa sist hon var här och såg högen med barnböcker "Fanny, man kommer nog längst med sunt förnuft". Tror jag alla gånger också. Dock tycker jag om att ta reda på en massa onödigt och eftersom jag inte sover många timmar så läser jag hellre än ligger där och stressar upp mig för att jag inte sover.
Tar det lugnt under dagarna; vilar och tränar då jag känner att kroppen behöver det.
Allt går riktigt bra. Har inte samma stabilitet i höft och att göra något som skulle behöva den yttre magmuskulaturen som stöd kommer inte på frågan. Först nu har jag minskat i vikter i gymmet. Fördelen att känna sin kropp. Jag vågar testa mig och min styrka. Njuter av att träna och är mer än stolt över mig själv. 14 dagar kvar och jag är fortfarande stark och pigg.
"Det kan gå" som bästa Susanne säger.Ingen stress med någonting mer. Det jag hinner med är bra, men kommer alltid finnas saker att göra i ett hushåll som detta. Myser med lammen flera timmar om dagen, dricker kaffe i solen och fantiserar hur saker och ting kommer att se ut om någon vecka.
Måst säga att varje steg jag lagt upp under denna graviditet har gått mer eller mindre som planerat. Träningen och kosten är jag oerhört glad över. Allt från konstiga begär i matväg till "nej jag kan inte jag är gravid" inom träningen har jag hållit på avstånd med hjälp av detta sunda förnuft.
Står fast vid min åsikt om hur en kvinna behöver jobba upp grunden långt före hon ens tänker på att bli gravid. Allt blir lättare då tror jag. Såklart finns det fall där den gravida är i hur bra form som helst men allt ändå går åt skogen, sånt händer, men att välja att bli så fattar jag inte. Man är inte en hjälplös hösäck bara för att man är gravid. Att sköta sin kost skulle alla behöva göra, oavsett om man är gravid eller inte, och don´t get me started om träning. Våra kroppar är gjorda för att röra på sig punkt slut.
Jag ser det som en uppladdning inför det tyngsta passet jag gjort. Förvärkarna har börjat smyga på och kommer på mig själv hur jag varje gång det molar igång snabbt går igenom varje steg inför D-day.
Förlossningen.
En våg av känslor strömmar över mig och känner hur tårarna rinner ner längs kinderna. Är inte rädd utan snarare en salig blandning av sund oro och glädje. Förväntansfull så jag snart går i bitar. Vet att det finns massor starka kvinnor som inte tagit något och klarat sig med sin starka och öppna inställning. Naturligt och vackert; finns en orsak för smärtan. Alla väljer vi vårt sätt. Jag har valt att ta hand om min kropp före och under graviditeten och har ingen som helst plan att sluta med det fast jag har en liten en att ta hand om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar