Jag brukar ibland fråga mina kunder när de känt sig lyckliga sist. Ser hur de söker efter det "rätta" svaret och allt som oftast svarar de med ett leende "då jag fick mitt barn" eller "då jag gick ner mina 10kilon".
Min respons kan då vara att bara svara med ett litet leende och sedan kanske fråga hur de definierar ordet "lycka". För vissa är ordet för stort och därför inte hittar stunden de kan förknippa ordet med, vilket är förståeligt. Vi kanske målar upp den perfekta bilden ur den mest romantiska film vi sett och kryddar den lite extra med egna fantasier. För mig går denna metod inte, jag skulle bli våldsamt besviken gång på gång i alla situationer och till vilken nytta?
Vi använder ju alla olika ord för att beskriva hur vi tänker och känner baserat på egna erfarenheter. Jag fick ordet "lycka" beskrivet för mig engång för många år sedan såhär "känslan du har precis innan du tänker oj, vad lycklig jag är". Funderar än idag på den beskrivningen och håller med till en viss del. Jag har dock gått vidare från att tänka att ordet skulle ersätta känslan, en gnutta negativt, till att se helheten. Fast jag då endast för en sekund skulle ha känt detta lyckorus...så fanns det där, äkta och ärligt i mig. Lite som den spontana glädje jag ibland kan få då jag från tyst och koncentrerad kan bubbla upp i skratt och lycka för något helt oplanerat och oviktigt.
För mig kan lycka vara lite allt möjligt. Att vakna till en bra låt eller mysa en stund extra efter att klockan ringt. Att dricka kaffe och höra svanarna. Att se den lilla böka omkring i min mage. Känna Johans armar runt mig när jag lagar mat. Höra glädje i en väns röst. Se då någon utmanar sig helhjärtat. Att skratta så man gråter. Att gå ut på egen gård. Sjunga högt i bilen...listan kan göras hur lång som helst.
Jag tror att vi är mycket lyckligare än vad vi vill tro alla gånger. Vi kanske bara glömmer att fånga stunden ibland? Visst tror jag att alla har sina sämre perioder där allt kanske känns mer eller mindre omöjligt, men jag kan inte tro att någon skulle välja sorg framför lycka.
Vad är det som får mig glad? Vad gör mig lycklig? Utgå från dig själv och öppet och ärligt fundera och svara på dessa frågor. Jag märkte hur jag en tid lätt föll in i negativa tankar såfort saker och ting inte gick precis som jag ville. Kanske var det jag som byggt upp en viss förväntning och inte kunde ta förändringen. Mina negativa tankar skymde min förmåga att se situationen i sin helhet. Rädslor.
Slänga skit och skylla ifrån mig... "om du bara gjorde så...", "skulle hon bara göra si skulle jag nog..."! Att våga se sina svagheter. Plocka fram dem och jobba på att förbättra detta beteende är en styrka tror jag. Bara jag själv som kan göra det OM jag vill.
Jag har valt att njuta av det jag har och känner att jag dag för dag blir bättre på det. Inget som kommer gratis för mig utan behöver jobba på att ständigt se min lycka. Att inte ta någonting för givet. Frisk och stark jobbar jag målmedvetet framåt.
Hade förmånen att gå på en Lyckokurs genom jobbet, där pratade vi om ordet "lycka", hur präktigt och amerikanskt det låter..Förnöjsamhet är ett bättre ord, att vara tillfreds med tillvaron, njuta av det man har och acceptera läget. På det viset behöver man inte leta efter Lyckan/ruset, den finns där, hela tiden. Man kan inte alltid ändra omständigheterna, men man kan välja sin egen attityd.
SvaraRadera