Vecka 38+1

Vaknar med ett ryck. Känner att jag är kall i hela kroppen. En oro jag inte haft på så länge...tårarna samla sig, bökar in händerna under täcket och känner mig på magen. Det var bara en dröm! Sluter ögonen och på samma gång känner jag Johans hand på min mage, han andas djupt mot min nacke och oron är som bortblåst.

Otäckt hur tankar och drömmar kan påverka oss så otroligt hårt. Nackdelen till att ha en alldeles för bra fantasi tror jag. Då jag just vaknat har jag inte riktigt koll på vad som är sant och vad som bara varit en dröm. Ibland kan känslan sitta i länge, men det fick den inte idag. Jag vill inte känna så.

När jag skulle gå min första fight kommer jag ihåg hur jag drömde samma dröm om och om igen. Var på stugan i Nagu och en morgon drömde jag drömmen till slut. Jag hade blivit knockad av denna stora extra vitaminiserade kvinna jag gick upp mot. Kallsvettig och rädd steg jag upp och gick ut på bryggan för att lugna ner mig. Tankar som skall jag våga, kommer jag att fixa det, tänk om virvlade runt i huvudet på mig och tillslut skickade jag ett meddelande till Johan. Svaret kom snabbt "Bra, då var det gjort! Mentalt eller påriktigt, din kropp kommer inte att veta skillnaden!" 

Tänker på denna gång och minns hur lugn jag var när jag sedan skulle gå upp i ringen. Så vill jag vara nu också. En utmaning jag inte kan styra annat än med en positiv attityd. Allt kommer att gå bra.

Värmer lite mjölkersättning och går ut till lammen. Kurar ner mig i halmen och låter dom små komma till mig. Bara 2 dygn gamla och redan så starka. Nyfiket klättrar dom på sitt fumliga sätt på mig. Känner hur vår lilla vänder sig när jag sitter där, stark den med och med bestämda sparkar kommer den runt. Försöker fantisera hur den kommer att se ut, hur det kommer att kännas att hålla den första gången...

Längtar så nu!

Allt ordnar sig, njut och se din lycka!