Tillbaka till vardagen...

Vad är min vardag egentligen funderar jag tyst för mig själv, häller upp en kopp te och ser ut.
Dagens plan är; handla, in till lantbruksbyrån, dra ris på gården, titta till lammen, plantera om lite blommor och baka bra-att-ha-i-frysen-bullor.
It´s a hard job, haha...

Helgen gick otroligt snabbt. Eftersom jag vaknar såfort solen går upp och har frukosten framdukad en stund senare, har det blivit långa och fina dagar.
Röjt på backen, fällt träd och grillat korv på elden. Jag kan inte komma på ett bättre sätt att fira en långhelg.
Påsken, antagligen den bästa högtiden på året.
Härligt väder och absolut inga måsten. Bara få göra det som faller en in; långpromenad på isen, varmkakao på berget eller en tupplur i solen.  Att bara få gå omkring och njuta av livet; utan stress och utan förväntningar.

Något jag först under de senaste åren lärt mig att uppskatta igen. Att vara ute och greja med hela familjen är inget nytt men det är som den del av mig varit förvunnen en lång tid.
Som barn kommer jag ihåg hur gott allt smakade efter att vi dragit lite ris i skogen eller på gården. Doften av elden och de fällda träden väcker otroligt starka fina minnen. Alla fick vara med och det kändes till och med som om man gjorde någon nytta.

Precis så känns det igen. 

Stolt att till och med jag, i 8,5månaden, kan vara med

 och dra ris och elda på egen backe.

Måndagen den 1.4 öppnade jag dörren till ladugården tidigt på morgonen och hör det sötaste ljud någonsin.
Vi hade fått lamm. 

Tackan Sotis stod stolt med tre fina lamm som på dingliga ben sökte värme under sin mamma. Efter att vi kollat genom dem och konstaterat att allt gått bra till gick vi in och åt frukost. En stund senare kunde jag inte hålla tårarna mer. Jag skratta och grät av lycka, skyller såklart detta på hormoner och drar från gravid-kortet, men visst var det otroligt. För var dag som går uppskattar jag mitt liv mer och mer, känner hur jag lugnar ner mina tankar och min kropp och bara njuter av allt som händer.