En månad!?!

Efter fyra mycket annorlunda veckor kan jag idag säga att jag börjar ha lite flyt på vardagen. Har vant mig vid det nya hormonpåslaget vilket har gjort att jag inte står och bölar varannan minut och rör på kroppen varje dag som jag lovat mig själv. Ingen dag är den andra sig lik, men i stora drag håller vi en ganska bra rutin. Att åka bort eller få över gäster är fortfarande en liten utmaning, mest för mig och mina nerver, men övning ger färdighet även där. Klarar andra av det så måste jag också göra det; så är det bara. Mitt mantra just nu för att klara av den biten!

Inatt är första natten jag sovit dåligt och känner att jag inte är i någon position att ens säga det; ännu mindre gnälla om det. Tänker på alla de föräldrar som inte får sova från den dagen de kommer hem från BB och känner att jag nog ändå har det underbart bra.

Allt är relativt såklart!

Vi känner alla olika behov av sömn, mat och egen tid. För min del spelar det inte så stor roll om jag går ett dygn utan sömn, ingen har ännu dött av att inte sova en natt. Plus att det absolut inte skulle hjälpa mig om jag stannade kvar i den tanken. Blir ju inte direkt piggare av att berätta för mig själv hur trött jag är; tvärtom!!
Det att jag inte skulle hinna äta eller dricka då jag är hemma med Saga skulle vara en duktig lögn...eller ursäkt. Jag tror inte att det tar längre tid att äta ett vettigt mellanmål istället för att slänga i sig en rad choklad. Nej, en duktig ursäkt igen. Måst erkänna dock att jag hittade mig själv i det träsket för en vecka sedan. Funderade en kväll varför jag var så hängig och irriterad över allt och kom på att jag "bara" ätit ett par smörgåsar och godis i två dagar. Jag tog mig inte tiden att äta vettigt. Har aldrig gillat att äta själv och använde det som ursäkt då Johan frågade varför jag inte ätit ordentligt. Löjl!
Efter att i dryga sju år lyssnat på "jag äter nog för lite..det är därför jag inte går ner i vikt" kan jag alla knep i boken och som tur är, även de knep för att ta sig ur det träsket själv. Bara bull igen! Man får inte i sig mindre kalorier fast man inte äter mat, tyvärr, mer kalorier och mindre näring! Alla kan bara man vill! Mitt mål är inte att gå ner i vikt utan att bli starkare för min och Sagas skull och det blir jag absolut inte genom en massa ursäkter.

Just nu vill jag bara njuta. Utan att se framåt eller grubbla över vad komma skall. Allt löser sig, gården, sommaren och bröllopet, nemas problemas! Sitter i vardagsrummet med en snorig Saga i famnen. Doftar henne på huvudet medan jag skriver. Hon är så fin. Kan fortfarande sitta och beundra henne hur länge som helst. Ta tid för skratt och ögonkontakt och se hur hon varje dag övar nya ansiktsuttryck och nya ljud. Underbart!

Ler för mig själv och känner hur tankarna är tillbaka i sängen. Johans varma famn och doften av kaffe. Mitt liv har en helt ny betydelse. Ingen stress, bara här och nu!

Sagas första dygn...

...fyra veckor senare!