"Att älska är att känna igen dig själv i en annan männsika"

 "Att älska är att känna igen dig själv i en annan människa"

-Eckerhart Tolle-

Att vara sig själv kan vara både skrämmande och utmanande. Vilken sida vill man visa upp och hur vill jag att människor skall tolka den jag vill vara. Är det alltid rätt att vara mig själv?
Jag har en stark tro att det är så, i alla situationer. Dock vet jag att jag behöver plocka fram olika sidor i mig själv som passar in i just den situation jag är i för stunden.
Om jag bara ser till mig själv nu så har jag dagar då jag är stark, vacker och positiv. Dessa dagar kan jag göra vad som helst och varje motgång känns som en underbar utmaning. Sedan kommer det stunder där jag känner mig allt annat än stark, vacker och positiv. Som tur är dessa stunder ganska långt ihopkopplade med en viss tidpunkt i månaden, dock ger det mig ingen ursäkt att klanka ner på varken mig själv eller någon annan dessa dagar.

Är det egentligen så viktigt att andra kan tolka dig och den du vill vara? 

Dig själv...jag vet vem jag är och vad jag står för till 100%. Dock kan jag ha mindre starka stunder som får mig att analysera sönder mina starka sidor. Stunder där jag inte litar på varken mig själv eller andra i min närhet. Stunder där jag inte känner igen mig själv...något jag inte tror jag är ensam om. Det är i dessa stunder vi behöver kunna se situationen för vad den är. Vi behöver veta att den peson vi har framför oss kanske tolkar och känner något helt annat än vad vi själv gör. Det betyder inte att vi behöver lägga undan våra egna tankar och känslor. Utan respektera att alla inte tänker precis som jag gör.

Läsa av andra, se andra människor för vem de är och i vilken sinnesstämning de är i. 

Att observera hur andra människor gör detta kan vara hur roligt som helst. Vissa personer tutar och kör på sitt. De varken ser eller hör att det finns andra människor i samma rum och deras "världar" är både störst och bäst. Ibland kan det till och med vara pinsamt att se hur respektlöst detta möte mellan två personer kan bli. 

De som bemästrar denna gåva, att läsa och tolka andra människor, tycker jag att det är ett nöje att följa med. Som ett vackert skådespel får den öppna personen alla att må bra, att trivas och känna sig säkra...i alla situationer. Är det något vi är födda med eller "är man bara så som person"?
För bara något år sedan trodde man att vi först vid fyraårsåldern förstod att alla inte tänker som vi själva. Idag vet vi att detta redan mognar fram vid 15 månaders åldern. Alltså är vi alla födda med gåvan att tolka varandra. Något jag tror finns och har utvecklats hos oss för att vi som människor skall överleva. De som sedan är bra på det har på ett eller annat sätt valt att utveckla den sidan. Jupp, jag tror att vi alla kan om vi fört lär oss att tolka oss själv och styra våra egna tankar. Är vi trygga i oss själva behöver vi ju inte trycka ner någon annan för att må bra! Vi är alla olika beroende på arv, miljö och de erfarenheter vi packat vår ryggsäck med fram tills idag. Dock tror jag att vår attityd till oss själva och andra spelar den största rollen i detta sociala skådespel vi lever i.
Jag skulle vilja skippa hela meningen om hur man behöver "hitta sig själv" och istället säga att "jag vill utveckla den jag är till ett starkare och bättre jag".

Grunden är den den är, men din attityd utgör vad du kan bli.

Min man, stunder gör han mig galen. Han tvingar mig att tänka till vilket gör att jag utvecklas och blir starkare. Jag älskar honom för den han är och för den jag känner att jag är med honom.