Klockan ringer och vaknar med en huvudvärk from hell. Ligger kvar en stund. Känns som om jag inte riktigt vet var jag är. Saga och Johan snarkar i kapp och jag sätter mig upp i sängen. Det är mörkt ute. Klockan är halv sex och det är dags för morgonmål. När jag sitter där känner jag hur jag ännu är kvar i en mindre positiv sinnesstämning. En dröm. Känslan kryper upp längs min ryggrad och det knyter sig i magen. Jag har ett val och jag vet att det är här och nu jag behöver bestämma mig. Bryta eller gå ut i köket och hämta stekspaden!?! Jag andas in och lämnar drömmen och känslan där den hör hemma...i mörkret.
Vilken fantastisk vinst än en gång. Jag valde att bryta den tanken som kunde ha förstört hela min morgon...och antagligen Johans också. För var gång detta fungerar klappar jag mig själv på axeln och vet att det går. Allt går bara jag vill det. Helt otroligt hur mycket man kan lära sig om sig själv. Det är aldrig försent att vända fokus och verkligen se sig själv i spegeln. För jag tror att det är precis just där allt börjar. Hos en själv. Vi kan peka finger till höger och vänster, gömma huvudet i sanden och leta ursäkter bäst vi vill. Men jag tror inte att vi då någonsin kommer att hitta ro. Att aldrig kunna göra fel eller misstag måste ju vara en fruktansvärd press. En press som jag tror leder till att man hittar lösningar som får en att för stunden må bättre. Klanka ner på andra eller ta ut sin ilska i fel situation.
Ingen annan kan göra det åt dig! Det är upp till var och en att ta tag i saken och ju snabbare man inser det desto snabbare kan man börja njuta av lugnet du skapar i dig själv. Vi är alla härliga och unika människor. Ibland måst vi bara jobba lite extra för att fatta det!
Medan doften av kaffet sprider sig i köket väcker jag resten av familjen. Än en gång sitter jag bara och myser.
Bortskämd och kär.
När Johan åkt på jobb bäddar jag ner Saga i vagnen och knyter löparskorna.
Jul-utmaningen är igång och jag är laddad som aldrig förr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar