Att det kan spreta så, ena sekunden gladare är glad och nästa sur, otäck och osäker.
"Feelings, feelings" som Dr. Phil säger och river sig i flinten.
Igår på lunchen kom jag på mig själv hur jag stod och dreglade över kexen bredvid kaffet. Räknade steg fram till bordet där vi satt... "undrar om jag hinner äta ett för jag är framme vid bordet"!
Idag föll denna ondska över mig igen. Vi hade choklad på jobbet. Hur det nu sedan kommer sig att det finns ett stort paket Fazers Blå på ett gym vet jag inte, men paketet har skrikit på mig hela jävla dagen. Detta känslocenter måst sitta nära vårt ät-något-onyttigt-NU-eller-så-dör-du-centret. Jo, så är det. Jag heter Fanny Ahlgren och är godissugen.
Som tur vet jag ju att det bara är en känsla, en tanke som går att styra. Jag tog inte kexet, gick skrattande tillbaka till bordet och berättade vad jag planerat. Mirakulöst lever jag ännu, chokladen ligger kvar på jobbet och jag är hur nöjd som helst.
Så alltså; står fortfarande fast vid mitt ord om att cravings bara är något man själv faller för. Jag var ju övertygad om att jag verkligen ville ha detta torra hemska kex igår. Löjl, tycker inte ens om kex.
Jag ifrågasatt min tanke och löste det.
Finns inget du inte skulle klara av, allt går bara man vill och bestämmer sig!
Att ifrågasätta tankar är en viktig grej att lära sig för att må bra. Sen jag börjat göra det känns det som jag fått balans i mitt ätande och i mycket annat. Det blir så lätt helt plötsligt. Det där som varit så svårt. I lördags lyckades jag t o m ducka för min förut obligatoriska pms-aino-chokladglass. Strongt. Its all in the head. //Tina
SvaraRadera