Startar dagen med jobb och träning. Lite tyngre igen, men magen hänger bra med på cyklingen och grannen tycks inte bry sig att jag ibland står då instruktören säger att man skall sitta. 2veckor kvar tills mammaledigheten börjar...konstigt att sluta jobba men på samma gång så skönt. Blir tyngre och tyngre. Funderar mer och mer på om jag skulle dra igång en gå-ner-i-vikt-grej för alla de med övervikt som funderar på att bli gravida. Förstår inte, jag trodde ju jag var i bra form, men de e tungt nu.
Vill ju så gärna egentligen dra den vanliga "ny vecka med nya utmaningar", men...ordet utmaningar vill inte riktigt sitta idag.
Jag älskar då allt går bra. Att folk är glada, vågar ta risker, testar nya saker och litar på sig själva. Då mina kunder följer sina upplägg, hur de faktiskt jobbar för sina resultat och inser att det ibland är tungt att nå sina mål. Detta är utmaningar i mina ögon. Då man behöver kliva ur sin vardag; den varma och lugna bubbla för att ta steget vidare. Vilket jag utgår från att är något vi vill. Är du nöjd med allt; dig själv och din omgivning är det ju en helt annan sak.
Jag är mer än nöjd med min kropp, min prestation på jobbet och i mitt förhållande... men fortfarande vill jag utvecklas hela tiden. Tror också att jag behöver det för att hålla min motivation. Ingenting är statiskt. Jag tror att jag behöver utmana mig själv för att vara den bästa jag varje dag.
Men varför känns ordet utmaning så främmande idag?
Just idag förknippar jag detta ord med en av de mest pessimistiska mening jag vet...
"jo, jag måst väl kämpa vidare bara"
Om vi då klipper sönder den och kollar på orden lite snabbt...
...jag måst...måst vadå? Vill du det eller inte? Just det! Lätt som en plätt. Vill du det så vill du det och då finns det inga måsten. Vill du det inte eller om det känns som ett måste, då tycker jag du skall fundera över ditt mål igen.
...väl...väl vadå? Frågar du dig själv eller mig? Här igen, bara du som vet vart du vill och om det är värt att bryta det gamla och gå vidare till det nya. Gäller allt tror jag. Har du bestämt dig för något skall du ha bestämt dig till 100% och inte vela hit och dit. Ju mer rak på sak du är med dig själv desto lättare förstår du vad du själv vill.
...kämpa vidare...ordet kämpa tycker jag klingar positivt som så, men då du slänger in en massa osäkra och negativa ord i samma mening så ruttnar även detta starka ord. Då något känns som en lång kamp till ett mål du inte riktigt ser kommer det högst antagligen att kännas för jävligt. Det blir troligtvis svårt att se framgångarna du gör och motivationen släpar alltmer.
Jag utmanar mig jämt och ständigt för att inte hamna i dessa tankebanor. Jag vill komma bort från allt dömande och de negativa tankar jag så lätt fastnar för.
Jobbigt? Jo, men tycker jag det är värt det? Alla gånger. Kommer jag att lyckas direkt? Nej, jag ser mina framsteg tydligare för var gång och då jag faller ser jag till att falla på rygg så jag direkt kan stiga upp med huvudet högt. Jag tror att man behöver utmanas. Perspektiv och nya tankebanor växer vi av. Visst kan det kännas för jävligt till en början. Att se till sig själv då det känns tungt och sakta men säkert vänja sig vid att det bara är du själv som styr. Allt det jag tänker väljer jag själv. Min stora utmaning är att inte låta de negativa tankarna få plats. Det kostar mig inget att fundera och jobba på detta. Varför jag gång på gång lagt käppar i hjulen på mig själv...JAG SJÄLV!
Som ett mantra snurrar dessa ord...jag väljer själv vem jag vill vara och hur jag vill tänka!
Mitt nya upplägg för denna underbart vackra måndag.
Andas in...andas ut...lite kvar nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar